1 NÀr de nu nalkades Jerusalem och voro nÀra Betfage och Betania vid Oljeberget, sÀnde han Ästad tvÄ av sina lÀrjungar
2 och sade till dem: »GÄn in i byn som ligger mitt framför eder, sÄ skolen I, strax dÄ I kommen ditin, finna en ÄsnefÄle stÄ dÀr bunden, som Ànnu ingen mÀnniska har suttit pÄ; lösen den och fören den hit.
3 Och om nÄgon frÄgar eder varför I gören detta, sÄ skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sÀnda den tillbaka hit.»
4 DÄ gingo de Ästad och funno en ÄsnefÄle stÄ dÀr bunden utanför en port vid vÀgen, och de löste den.
5 Och nÄgra som stodo dÀr bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fÄlen?»
6 Men de svarade dem sÄsom Jesus hade bjudit. DÄ lÀt man dem vara.
7 Och de förde fÄlen till Jesus och lade sina mantlar pÄ den, och han satte sig upp pÄ den.
8 Och mÄnga bredde ut sina mantlar pÄ vÀgen, andra Äter skuro av kvistar och löv pÄ fÀlten och strödde pÄ vÀgen.
9 Och de som gingo före och de som följde efter ropade: »Hosianna! VÀlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
10 VÀlsignat vare vÄr fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!»
11 SÄ drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och nÀr han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent pÄ dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
12 NÀr de dagen dÀrefter voro pÄ vÀg tillbaka frÄn Betania, blev han hungrig.
13 Och dÄ han pÄ avstÄnd fick se ett fikontrÀd som hade löv, gick han dit för att se om han till Àventyrs skulle finna nÄgot dÀrpÄ; men nÀr han kom fram till det, fann han intet annat Àn löv, det var icke dÄ fikonens tid.
14 DÄ talade han och sade till trÀdet: »Aldrig nÄgonsin mer Àte nÄgon frukt av dig.» Och hans lÀrjungar hörde detta.
15 NÀr de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sÄlde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull vÀxlarnas bord och duvomÄnglarnas sÀten;
16 han tillstadde icke heller att man bar nÄgonting genom helgedomen.
17 Och han undervisade dem och sade: »Det Àr ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
18 DÄ översteprÀsterna och de skriftlÀrde fingo höra hÀrom, sökte de efter tillfÀlle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket hÀpnade över hans undervisning.
19 NÀr det blev afton, begÄvo de sig ut ur staden.
20 Men dÄ de nu pÄ morgonen Äter gingo dÀr fram, fingo de se fikontrÀdet vara förtorkat Ànda frÄn roten.
21 DÄ kom Petrus ihÄg vad som hade skett och sade till honom: »Rabbi, se, fikontrÀdet som du förbannade Àr förtorkat.»
22 Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro pÄ Gud.
23 Sannerligen sÀger jag eder: Om nÄgon sÀger till detta berg: 'HÀv dig upp, och kasta dig i havet' och dÀrvid icke tvivlar i sitt hjÀrta, utan tror att det han sÀger skall ske, dÄ skall det ske honom sÄ.
24 DÀrför sÀger jag eder: Allt vad I bedjen om och begÀren, tron att det Àr eder givet; och det skall ske eder sÄ.
25 Och nÀr I stÄn och bedjen, sÄ förlÄten, om I haven nÄgot emot nÄgon, för att ocksÄ eder Fader, som Àr i himmelen, mÄ förlÄta eder edra försyndelser.»
26
27 SÄ kommo de Äter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprÀsterna och de skriftlÀrde och de Àldste fram till honom;
28 och de sade till honom: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?»
29 Jesus svarade dem: »Jag vill stÀlla en frÄga till eder; svaren mig pÄ den, sÄ skall ock jag sÀga eder med vad myndighet jag gör detta.
30 Johannes' döpelse, var den frÄn himmelen eller frÄn mÀnniskor? Svaren mig hÀrpÄ.»
31 DÄ överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'FrÄn himmelen', sÄ frÄgar han: 'Varför trodden I honom dÄ icke?'
32 Eller skola vi svara: 'FrÄn mÀnniskor'?» -- det vÄgade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
33 De svarade alltsÄ Jesus och sade: »Vi veta det icke.» DÄ sade Jesus till dem: »SÄ sÀger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»