1 DÄ han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lÀrjungar till honom: »MÀstare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!»
2 Jesus svarade honom: »Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men hÀr skall förvisso icke lÀmnas sten pÄ sten; allt skall bliva nedbrutet.»
3 NÀr han sedan satt pÄ Oljeberget, mitt emot helgedomen, frÄgade honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, dÄ de voro allena:
4 »SÀg oss nÀr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till att tiden Àr inne, dÄ allt detta skall gÄ i fullbordan.»
5 DÄ begynte Jesus tala till dem och sade: »Sen till, att ingen förvillar eder.
6 MÄnga skola komma under mitt namn och sÀga: 'Det Àr jag' och skola förvilla mÄnga.
7 Men nÀr I fÄn höra krigslarm och rykten om krig, sÄ förloren icke besinningen; sÄdant mÄste komma, men dÀrmed Àr Ànnu icke Ànden inne.
8 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva jordbÀvningar pÄ den ena orten efter den andra, och hungersnöd skall uppstÄ; detta Àr begynnelsen till 'födslovÄndorna'.
9 Men tagen I eder till vara. Man skall dÄ draga eder inför domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och stÀllas fram inför landshövdingar och konungar, för min skull, till ett vittnesbörd för dem.
10 Men evangelium mÄste först bliva predikat för alla folk.
11 NÀr man nu för eder Ästad och drager eder inför rÀtta, sÄ gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mÄn I tala. Ty det Àr icke I som skolen tala, utan den helige Ande.
12 Och den ene brodern skall dÄ överlÀmna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sÀtta sig upp mot sina förÀldrar och skola döda dem.
13 Och I skolen bliva hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som Àr stÄndaktig intill Ànden, han skall bliva frÀlst.
14 Men nÀr I fÄn se 'förödelsens styggelse' stÄ dÀr han icke borde stÄ -- den som lÀser detta, han give akt dÀrpÄ -- dÄ mÄ de som Àro i Judeen fly bort till bergen,
15 och den som Àr pÄ taket mÄ icke stiga ned och gÄ in för att hÀmta nÄgot ur sitt hus,
16 och den som Àr ute pÄ marken mÄ icke vÀnda tillbaka för att hÀmta sin mantel.
17 Och ve de som Àro havande, eller som giva di pÄ den tiden!
18 Men bedjen att det icke mÄ ske om vintern.
19 Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermöda, sÄ svÄr att dess like icke har förekommit allt ifrÄn vÀrldens begynnelse, frÄn den tid dÄ Gud skapade vÀrlden, intill nu', ej heller nÄgonsin skall förekomma.
20 Och om Herren icke förkortade den tiden, sÄ skulle intet kött bliva frÀlst; men för de utvaldas skull, för de mÀnniskors skull, som han har utvalt, har han förkortat den tiden.
21 Och om nÄgon dÄ sÀger till eder: 'Se hÀr Àr Messias', eller: 'Se dÀr Àr han', sÄ tron det icke.
22 Ty mÀnniskor som falskeligen sÀga sig vara Messias skola uppstÄ, sÄ ock falska profeter, och de skola göra tecken och under, för att, om möjligt, förvilla de utvalda.
23 Men tagen I eder till vara. Jag har nu sagt eder allt förut.
24 Men pÄ den tiden, efter den vedermödan, skall solen förmörkas och mÄnen upphöra att giva sitt sken,
25 och stjÀrnorna skola falla ifrÄn himmelen, och makterna i himmelen skola bÀva.
26 Och dÄ skall man fÄ se 'MÀnniskosonen komma i skyarna' med stor makt och hÀrlighet.
27 Och han skall dÄ sÀnda ut sina Ànglar och församla sina utvalda frÄn de fyra vÀderstrecken, frÄn jordens Ànda till himmelens Ànda.
28 IfrÄn fikontrÀdet mÄn I hÀr hÀmta en liknelse. NÀr dess kvistar begynna att fÄ save och löven spricka ut, dÄ veten I att sommaren Àr nÀra.
29 LikasÄ, nÀr I sen detta ske, dÄ kunnen I ock veta att han Àr nÀra och stÄr för dörren.
30 Sannerligen sÀger jag eder: Detta slÀkte skall icke förgÄs, förrÀn allt detta sker.
31 Himmel och jord skola förgÄs, men mina ord skola icke förgÄs.
32 Men om den dagen och den stunden vet ingen nÄgot, icke Ànglarna i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.
33 Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke nÀr tiden Àr inne.
34 SÄsom nÀr en man reser utrikes och lÀmnar sitt hus och giver sina tjÀnare makt och myndighet dÀröver, Ät var och en hans sÀrskilda syssla, och dÀrvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
35 likasÄ bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke nÀr husets herre kommer, om han kommer pÄ aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegÀllet eller pÄ morgonen;
36 vaken, sÄ att han icke finner eder sovande, nÀr han oförtÀnkt kommer.
37 Men vad jag sÀger till eder, det sÀger jag till alla: Vaken!»