1 TvÄ dagar dÀrefter var det pÄsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprÀsterna och de skriftlÀrde sökte efter tillfÀlle att gripa honom med list och döda honom.
2 De sade nÀmligen: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstÄ bland folket.»
3 Men nÀr han var i Betania, i Simon den spetÀlskes hus, och dÀr lÄg till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med smörjelse av dyrbar Àkta nardus. Och hon bröt sönder flaskan och göt ut smörjelsen över hans huvud.
4 NÄgra som voro dÀr blevo dÄ misslynta och sade till varandra: »Varför skulle denna smörjelse förspillas?
5 Man hade ju kunnat sÀlja den för mer Àn tre hundra silverpenningar och giva dessa Ät de fattiga.» Och de talade hÄrda ord till henne.
6 Men Jesus sade: »LÄten henne vara. Varför oroen I henne? Det Àr en god gÀrning som hon har gjort mot mig.
7 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och nÀrhelst I viljen kunnen I göra dem gott, men mig haven I icke alltid.
8 Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förvÀg smort min kropp sÄsom en tillredelse till min begravning.
9 Och sannerligen sÀger jag eder: Varhelst i hela vÀrlden evangelium bliver predikat, dÀr skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till Äminnelse.»
10 Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till översteprÀsterna och ville förrÄda honom Ät dem.
11 NÀr de hörde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan sökte han efter tillfÀlle att förrÄda honom, dÄ lÀgligt var.
12 PÄ första dagen i det osyrade brödets högtid, nÀr man slaktade pÄskalammet, sade hans lÀrjungar till honom: »Vart vill du att vi skola gÄ och reda till, sÄ att du kan Àta pÄskalammet?»
13 DÄ sÀnde han Ästad tvÄ av sina lÀrjungar och sade till dem: »GÄn in i staden; dÀr skolen I möta en man som bÀr en kruka vatten. Följen honom.
14 Och sÀgen till husbonden i det hus dÀr han gÄr in: 'MÀstaren frÄgar: Var finnes hÀrbÀrget dÀr jag skall Àta pÄskalammet med mina lÀrjungar?'
15 DÄ skall han visa eder en stor sal i övre vÄningen, tillredd och ordnad för mÄltid; reden till Ät oss dÀr.»
16 Och lÀrjungarna begÄvo sig i vÀg och kommo in i staden och funno det sÄ som han hade sagt dem; och de redde till pÄskalammet.
17 NĂ€r det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
18 Och medan de lÄgo till bords och Äto, sade Jesus: »Sannerligen sÀger jag eder: En av eder skall förrÄda mig, 'den som Àter med mig'.»
19 DÄ begynte de bedrövas och frÄga honom, den ene efter den andre: »Icke Àr det vÀl jag?»
20 Och han sade till dem: »Det Àr en av de tolv, den som jÀmte mig doppar i fatet.
21 Ja, MÀnniskosonen skall gÄ bort, sÄsom det Àr skrivet om honom; men ve den mÀnniska genom vilken MÀnniskosonen bliver förrÄdd! Det hade varit bÀttre för den mÀnniskan, om hon icke hade blivit född.»
22 Medan de nu Äto, tog han ett bröd och vÀlsignade det och bröt det och gav Ät dem och sade: »Tagen detta; detta Àr min lekamen.»
23 Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav Ät dem; och de drucko alla dÀrav.
24 Och han sade till dem: »Detta Àr mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för mÄnga.
25 Sannerligen sÀger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer frÄn vintrÀd, förrÀn pÄ den dag dÄ jag dricker det nytt i Guds rike.»
26 NÀr de sedan hade sjungit lovsÄngen, gingo de ut till Oljeberget.
27 DÄ sade Jesus till dem: »I skolen alla komma pÄ fall; ty det Àr skrivet: 'Jag skall slÄ herden, och fÄren skola förskingras.'
28 Men efter min uppstÄndelse skall jag före eder gÄ till Galileen.»
29 DÄ svarade Petrus honom: »Om Àn alla andra komma pÄ fall, sÄ skall dock jag det icke.»
30 Jesus sade till honom: »Sannerligen sÀger jag dig: Redan i denna natt, förrÀn hanen har galit tvÄ gÄnger, skall du tre gÄnger förneka mig.»
31 DÄ försÀkrade han Ànnu ivrigare: »Om jag Àn mÄste dö med dig, sÄ skall jag dock icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett stÀlle som kallades Getsemane.
32 DÄ sade han till sina lÀrjungar: »Bliven kvar hÀr, medan jag beder.»
33 Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte bÀva och Àngslas.
34 Och han sade till dem: »Min sjÀl Àr djupt bedrövad, Ànda till döds; stannen kvar hÀr och vaken.»
35 DÀrefter gick han litet lÀngre bort och föll ned pÄ jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.
36 Och han sade: »Abba, Fader, allt Àr möjligt för dig. Tag denna kalk ifrÄn mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!»
37 Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. DÄ sade han till Petrus: »Simon, sover du? FörmÄdde du dÄ icke vaka en kort stund?
38 Vaken, och bedjen att I icke mÄn komma i frestelse. Anden Àr villig, men köttet Àr svagt.»
39 Och han gick Ă„ter bort och bad och sade samma ord.
40 NÀr han sedan kom tillbaka, fann han dem Äter sovande, ty deras ögon voro förtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.
41 För tredje gÄngen kom han tillbaka och sade dÄ till dem: »Ja, I soven Ànnu alltjÀmt och vilen eder! Det Àr nog. Stunden Àr kommen. MÀnniskosonen skall nu bliva överlÀmnad i syndarnas hÀnder.
42 StÄn upp, lÄt oss gÄ; se, den som förrÄder mig Àr nÀra.»
43 Och i detsamma, medan han Ànnu talade, kom Judas, en av de tolv, och jÀmte honom en folkskara med svÀrd och stavar, utsÀnd frÄn översteprÀsterna och de skriftlÀrde och de Àldste.
44 Men förrÀdaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den Àr det; honom skolen I gripa och föra bort under sÀker bevakning.»
45 Och nÀr han nu kom dit, trÀdde han strax fram till honom och sade: »Rabbi!» och kysste honom hÀftigt.
46 DÄ grepo de Jesus och togo honom fÄngen.
47 Men en av dem som stodo dÀr bredvid drog sitt svÀrd och högg till översteprÀstens tjÀnare och högg sÄ av honom örat.
48 Och Jesus talade till dem och sade: »SÄsom mot en rövare haven I gÄtt ut med svÀrd och stavar för att fasttaga mig.
49 Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.»
50 DÄ övergÄvo de honom alla och flydde.
51 Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linneklÀde, som var kastat över blotta kroppen; honom grepo de.
52 Men han lÀmnade linneklÀdet kvar och flydde undan naken.
53 SÄ förde de nu Jesus bort till översteprÀsten, och dÀr församlade sig alla översteprÀsterna och de Àldste och de skriftlÀrde.
54 Och Petrus följde honom pÄ avstÄnd Ànda in pÄ översteprÀstens gÄrd; dÀr satt han sedan tillsammans med tjÀnarna och vÀrmde sig vid elden.
55 Och översteprÀsterna och hela Stora rÄdet sökte efter nÄgot vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.
56 Ty vÀl vittnade mÄnga falskt mot honom, men vittnesbörden stÀmde icke överens.
57 Och nÄgra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
58 »Vi hava sjÀlva hört honom sÀga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som Àr gjort med hÀnder, och skall sedan pÄ tre dagar bygga upp ett annat, som icke Àr gjort med hÀnder.'»
59 Men icke ens i det stycket stÀmde deras vittnesbörd överens.
60 DÄ stod översteprÀsten upp ibland dem och frÄgade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru Àr det med det som dessa vittna mot dig?»
61 Men han teg och svarade intet. Ă ter frĂ„gade översteprĂ€sten honom och sade till honom: »Ăr du Messias, den Högtlovades Son?»
62 Jesus svarade: »Jag Àr det. Och I skolen fÄ se MÀnniskosonen sitta pÄ Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»
63 DÄ rev översteprÀsten sönder sina klÀder och sade: »Vad behöva vi mer nÄgra vittnen?
64 I hörden hÀdelsen. Vad synes eder?» DÄ dömde de alla honom skyldig till döden.
65 Och nÄgra begynte spotta pÄ honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom pÄ kinderna med knytnÀvarna och sade till honom: »Profetera.» OcksÄ rÀttstjÀnarna slogo honom pÄ kinderna.
66 Medan nu Petrus befann sig dÀrnere pÄ gÄrden, kom en av översteprÀstens tjÀnstekvinnor dit.
67 Och nÀr hon fick se Petrus, dÀr han satt och vÀrmde sig, sÄg hon pÄ honom och sade: »OcksÄ du var med nasaréen, denne Jesus.»
68 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstÄr vad du menar.» Sedan gick han ut pÄ den yttre gÄrden.
69 NÀr tjÀnstekvinnan dÄ fick se honom dÀr, begynte hon Äter sÀga till dem som stodo bredvid: »Denne Àr en av dem.»
70 DÄ nekade han Äter. Litet dÀrefter sade Äterigen de som stodo dÀr bredvid till Petrus: »Förvisso Àr du en av dem; du Àr ju ocksÄ en galilé.»
71 DÄ begynte han förbanna sig och svÀrja: »Jag kÀnner icke den man som I talen om.»
72 Och i detsamma gol hanen för andra gÄngen. DÄ kom Petrus ihÄg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »FörrÀn hanen har galit tvÄ gÄnger, skall du tre gÄnger förneka mig.» Och han brast ut i grÄt.