1 Sedan nu översteprÀsterna, tillsammans med de Àldste och de skriftlÀrde, hela Stora rÄdet, pÄ morgonen hade fattat sitt beslut, lÀto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlÀmnade honom Ät Pilatus.
2 DĂ„ frĂ„gade Pilatus honom: »Ăr du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du sĂ€ger det sjĂ€lv.»
3 Och översteprÀsterna framstÀllde mÄnga anklagelser mot honom.
4 Pilatus frÄgade honom dÄ Äter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det Àr som de anklaga dig för.»
5 Men Jesus svarade intet mer, sÄ att Pilatus förundrade sig.
6 Nu plÀgade han vid högtiden giva dem en fÄnge lös, den som de begÀrde.
7 Och dÀr fanns dÄ en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fÀngslad jÀmte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begÄtt drÄp.
8 Folket kom ditupp och begynte begÀra att han skulle göra Ät dem sÄsom han plÀgade göra.
9 Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?»
10 Han förstod nÀmligen att det var av avund som översteprÀsterna hade dragit Jesus inför rÀtta.
11 Men översteprÀsterna uppeggade folket till att begÀra att han hellre skulle giva dem Barabbas lös.
12 NÀr alltsÄ Pilatus Äter tog till orda och frÄgade dem: »Vad skall jag dÄ göra med den som I kallen 'judarnas konung'?»,
13 sÄ skriade de Äter: »KorsfÀst honom!»
14 Men Pilatus frÄgade dem: »Vad ont har han dÄ gjort?» DÄ skriade de Ànnu ivrigare: »KorsfÀst honom!»
15 Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lÀt han gissla och utlÀmnade honom sedan till att korsfÀstas.
16 Och krigsmÀnnen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.
17 Och de klÀdde pÄ honom en purpurfÀrgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den pÄ honom.
18 Sedan begynte de hÀlsa honom: »Hell dig, judarnas konung!»
19 Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade pÄ honom; dÀrvid böjde de knÀ och gÄvo honom sin hyllning.
20 Och nÀr de hade begabbat honom, klÀdde de av honom den purpurfÀrgade manteln och satte pÄ honom hans egna klÀder och förde honom ut för att korsfÀsta honom.
21 Och en man som kom utifrÄn marken gick dÀr fram, Simon frÄn Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gÄ med och bÀra hans kors.
22 Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).
23 Och de rÀckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.
24 Och de korsfÀste honom och delade sedan hans klÀder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle fÄ.
25 Och det var vid tredje timmen som de korsfÀste honom.
26 Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»
27 Och de korsfÀste med honom tvÄ rövare, den ene pÄ hans högra sida och den andre pÄ hans vÀnstra.
28
29 Och de som gingo dÀr förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!
30 HjÀlp dig nu sjÀlv, och stig ned frÄn korset.»
31 Sammalunda talade ock översteprÀsterna, jÀmte de skriftlÀrde, begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjÀlpt; sig sjÀlv kan han icke hjÀlpa.
32 Han som Àr Messias, Israels konung, han stige nu ned frÄn korset, sÄ att vi fÄ se det och tro.» OcksÄ de mÀn som voro korsfÀsta med honom smÀdade honom.
33 Men vid sjÀtte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade Ànda till nionde timmen.
34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»
35 DÄ nÄgra av dem som stodo dÀr bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar pÄ Elias.»
36 Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med Àttikvin och satte den pÄ ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: »LÄt oss se om Elias kommer och tager honom ned.»
37 Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.
38 DÄ rÀmnade förlÄten i templet i tvÄ stycken, uppifrÄn och Ànda ned.
39 Men nÀr hövitsmannen, som stod dÀr mitt emot honom, sÄg att han pÄ sÄdant sÀtt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man Guds Son.»
40 OcksÄ nÄgra kvinnor stodo dÀr pÄ avstÄnd och sÄgo vad som skedde. Bland dessa voro jÀmvÀl Maria frÄn Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, sÄ ock Salome
41 -- vilka hade följt honom och tjÀnat honom, medan han var i Galileen -- dÀrtill mÄnga andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.
42 Det var nu tillredelsedag (det Àr dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.
43 Josef frÄn Arimatea, en ansedd rÄdsherre och en av dem som vÀntade pÄ Guds rike, tog dÀrför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att fÄ Jesu kropp.
44 DÄ förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frÄgade honom om det var lÀnge sedan han hade dött.
45 Och nÀr han av hövitsmannen hade fÄtt veta huru det var, skÀnkte han Ät Josef hans döda kropp.
46 Denne köpte dÄ en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vÀltrade han en sten för ingÄngen till graven.
47 Men Maria frÄn Magdala och den Maria som var Joses' moder sÄgo var han lades.