3 DÄ kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra mÀn.
4 Och dÄ de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen dÀr han var; och sedan de sÄ hade gjort en öppning, slÀppte de ned sÀngen, som den lame lÄg pÄ.
5 NÀr Jesus sÄg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dina synder förlÄtas dig.»
6 Nu sutto dÀr nÄgra skriftlÀrde, och dessa tÀnkte i sina hjÀrtan:
7 »Huru kan denne tala sÄ? Han hÀdar ju. Vem kan förlÄta synder, utom Gud allena?»
8 Strax förnam dÄ Jesus i sin ande att de tÀnkte sÄ vid sig sjÀlva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tÀnka sÄdant i edra hjÀrtan?
9 Vilket Àr lÀttare, att sÀga till den lame: 'Dina synder förlÄtas dig' eller att sÀga: 'StÄ upp, tag din sÀng och gÄ'?
10 Men för att I skolen veta att MÀnniskosonen har makt hÀr pÄ jorden att förlÄta synder,
11 sÄ sÀger jag dig» (och hÀrmed vÀnde han sig till den lame): »StÄ upp, tag din sÀng och gÄ hem.»
12 DÄ stod han upp och tog strax sin sÀng och gick ut i allas Äsyn, sÄ att de alla uppfylldes av hÀpnad och prisade Gud och sade: »SÄdant hava vi aldrig sett.»