1 Och han gick Äter in i en synagoga. DÀr var dÄ en man som hade en förvissnad hand.
2 Och de vaktade pÄ honom, för att se om han skulle bota denne pÄ sabbaten; de ville nÀmligen fÄ nÄgot att anklaga honom för.
3 DÄ sade han till mannen som hade den förvissnade handen: »StÄ upp, och kom fram.»
4 Sedan sade han till dem: »Vilketdera Àr lovligt pÄ sabbaten: att göra vad gott Àr, eller att göra vad ont Àr, att rÀdda nÄgons liv, eller att döda?» Men de tego.
5 DÄ sÄg han sig omkring pÄ dem med vrede, bedrövad över deras hjÀrtans förstockelse, och sade till mannen: »RÀck ut din hand.» Och han rÀckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --
6 DÄ gingo fariséerna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle förgöra honom.
7 Och Jesus drog sig med sina lÀrjungar undan till sjön, och en stor hop folk följde honom frÄn Galileen.
8 Och frÄn Judeen och Jerusalem och Idumeen och frÄn landet pÄ andra sidan Jordan och frÄn trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, nÀr de fingo höra huru stora ting han gjorde.
9 Och han tillsade sina lÀrjungar att en bÄt skulle hÄllas tillreds Ät honom, för folkets skull, för att de icke skulle trÀnga sig inpÄ honom.
10 Ty han botade mÄnga och blev dÀrför överlupen av alla som hade nÄgon plÄga och fördenskull ville röra vid honom.
11 Och nÀr de orena andarna sÄgo honom, föllo de ned för honom och och ropade och sade: »Du Àr Guds Son.»
12 Men han förbjöd dem strÀngeligen, Äter och Äter, att röja honom.
13 Och han gick upp pÄ berget och kallade till sig nÄgra som han sjÀlv utsÄg; och de kommo till honom.
14 SÄ förordnade han tolv som skulle följa honom, och som han ville sÀnda ut till att predika,
15 och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
16 Han förordnade alltsÄ dessa tolv: Simon, Ät vilken han gav tillnamnet Petrus;
17 vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, Ät vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordönsmÀn);
18 vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
19 och Judas Iskariot, densamme som förrÄdde honom.
20 Och nÀr han kom hem, församlade sig folket Äter, sÄ att de icke ens fingo tillfÀlle att Àta.
21 DÄ nu hans nÀrmaste fingo höra hÀrom, gingo de Ästad för att taga vara pÄ honom; ty de menade att han var frÄn sina sinnen.
22 Och de skriftlÀrde som hade kommit ned frÄn Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
23 DÄ kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: »Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
24 Om ett rike har kommit i strid med sig sjÀlvt, sÄ kan det riket ju icke hava bestÄnd;
25 och om ett hus har kommit i strid med sig sjÀlvt, sÄ skall icke heller det huset kunna Àga bestÄnd.
26 Om alltsÄ Satan har satt sig upp mot sig sjÀlv och kommit i strid med sig sjÀlv, sÄ kan han icke Àga bestÄnd, utan det Àr dÄ ute med honom. --
27 Nej, ingen kan gÄ in i en stark mans hus och plundra honom pÄ hans bohag, sÄframt han icke förut har bundit den starke. Först dÀrefter kan han plundra hans hus.
28 Sannerligen sÀger jag eder: Alla andra synder skola bliva mÀnniskors barn förlÄtna, ja ock alla andra hÀdelser, huru hÀdiskt de Àn mÄ tala;
29 men den som hÀdar den helige Ande, han fÄr icke nÄgonsin förlÄtelse, utan Àr skyldig till evig synd.»
30 De hade ju nÀmligen sagt att han var besatt av en oren ande.
31 SÄ kommo nu hans moder och hans bröder; och de stannade dÀrutanför och sÀnde bud in till honom för att kalla honom ut.
32 Och mycket folk satt dÀr omkring honom; och man sade till honom: »Se, din moder och dina bröder stÄ hÀrutanför och frÄga efter dig.»
33 DÄ svarade han dem och sade: Vilken Àr min moder, och vilka Àro mina bröder?»
34 Och han sÄg sig omkring pÄ dem som sutto dÀr runt omkring honom, och han sade: »Se hÀr Àr min moder, och hÀr Àro mina bröder!
35 Den som gör Guds vilja, den Àr min broder och min syster och min moder.»