37 DÄ kom en hÀftig stormvind, och vÄgorna slogo in i bÄten, sÄ att bÄten redan begynte fyllas.
38 Men han sjÀlv lÄg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgÀrden. DÄ vÀckte de honom och sade till honom: »MÀstare, frÄgar du icke efter att vi förgÄs?»
39 NÀr han sÄ hade vaknat, nÀpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 DÀrefter sade han till dem: »Varför rÀdens I? Haven I Ànnu ingen tro?»
41 Och de hade blivit mycket hÀpna och sade till varandra: »Vem Àr dÄ denne, eftersom bÄde vinden och sjön Àro honom lydiga?»