38 SÄ kommo de till synagogförestÄndarens hus, och han fick dÀr se en hop mÀnniskor som höjde klagolÄt och grÀto och jÀmrade sig högt.
39 Och han gick in och sade till dem: »Varför klagen I och grÄten? Flickan Àr icke död, hon sover.»
40 DÄ hÄnlogo de Ät honom. Men han visade ut dem allasammans; och han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som hade fÄtt följa med honom, och gick in dit dÀr flickan lÄg.
41 Och han tog flickan vid handen och sade till henne: »Talita, kum» (det betyder: »Flicka, jag sÀger dig, stÄ upp»).
42 Och strax stod flickan upp och begynte gÄ omkring (hon var nÀmligen tolv Är gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor hÀpnad.