1 DÄ vid samma tid Äter mycket folk hade kommit tillstÀdes, och de icke hade nÄgot att Àta, kallade han sina lÀrjungar till sig och sade till dem:
2 »Jag ömkar mig över folket, ty det Àr redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att Àta.
3 Om jag nu lÄter dem fastande gÄ ifrÄn mig hem, sÄ uppgivas de pÄ vÀgen; somliga av dem hava ju kommit lÄngvÀga ifrÄn.»
4 DÄ svarade hans lÀrjungar honom: »VarifrÄn skall man hÀr i en öken kunna fÄ bröd till att mÀtta dessa med?»
5 Han frÄgade dem: »Huru mÄnga bröd haven I?» De svarade: »Sju.»
6 DÄ tillsade han folket att lÀgra sig pÄ marken. Ock han tog de sju bröden, tackade Gud och bröt dem och gav Ät sina lÀrjungar, för att de skulle lÀgga fram dem; och de lade fram Ät folket.
7 De hade ock nÄgra fÄ smÄfiskar; och nÀr han hade vÀlsignat dessa, bjöd han att man likaledes skulle lÀgga fram dem.
8 SÄ Äto de och blevo mÀtta. Och man samlade sedan upp sju korgar med överblivna stycken.
9 Men antalet av dem som voro tillstÀdes var vid pass fyra tusen. Sedan lÀt han dem skiljas Ät.