1 Ytterligare sade han till dem: »Sannerligen sÀger jag eder: Bland dem som hÀr stÄ finnas nÄgra som icke skola smaka döden, förrÀn de fÄ se Guds rike vara kommet i sin kraft.» Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet Jesus förklaras, botar en mÄnadsrasande gosse, förutsÀger pÄ nytt sitt lidande, bestraffar lÀrjungarnas storhetstankar och falska nit, talar om faran av förförelser.
2 Sex dagar dÀrefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp pÄ ett högt berg, dÀr de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 och hans klÀder blevo glÀnsande och mycket vita, sÄ att ingen valkare pÄ jorden kan göra klÀder sÄ vita.
4 Och för dem visade sig Elias jÀmte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 DÄ tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Rabbi, hÀr Àr oss gott att vara; lÄt oss göra tre hyddor, Ät dig en och Ät Moses en och Ät Elias en.»
6 Han visste nÀmligen icke vad han skulle sÀga; sÄ stor var deras förskrÀckelse.
7 DÄ kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: »Denne Àr min Àlskade Son; hören honom.»
8 Och plötsligt mÀrkte de, nÀr de sÄgo sig omkring, att dÀr icke mer fanns nÄgon hos dem utom Jesus allena.
9 DÄ de sedan gingo ned frÄn berget, bjöd han dem att de icke, förrÀn MÀnniskosonen hade uppstÄtt frÄn de döda, skulle för nÄgon omtala vad de hade sett.
10 Och de lade mÀrke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstÄ frÄn de döda.
11 Och de frÄgade honom och sade: »De skriftlÀrde sÀga ju att Elias först mÄste komma?»
12 Han svarade dem: »Elias mÄste visserligen först komma och upprÀtta allt igen. Men huru kan det dÄ vara skrivet om MÀnniskosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
13 Dock, jag sÀger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles sÄsom de ville, och sÄsom det var skrivet att det skulle gÄ honom.»
14 NÀr de dÀrefter kommo till lÀrjungarna, sÄgo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att nÄgra skriftlÀrde disputerade med dem.
15 Och strax dÄ allt folket fick se honom, blevo de mycket hÀpna och skyndade fram och hÀlsade honom.
16 DÄ frÄgade han dem: »Varom disputeren I med dem?»
17 Och en man i folkhopen svarade honom: »MÀstare, jag har fört till dig min son, som Àr besatt av en stum ande.
18 Och varhelst denne fÄr fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan stÄr gossen om munnen, och han gnisslar med tÀnderna och bliver sÄsom livlös. Nu bad jag dina lÀrjungar att de skulle driva ut honom, men de förmÄdde det icke.»
19 DÄ svarade han dem och sade: »O du otrogna slÀkte, huru lÀnge mÄste jag vara hos eder? Huru lÀnge mÄste jag hÀrda ut med eder? Fören honom till mig.»
20 Och de förde honom till Jesus. Och strax dÄ han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned pÄ jorden och vÀltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 Jesus frÄgade dÄ hans fader: »Huru lÀnge har det varit sÄ med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
22 och det har ofta hÀnt att han har kastat honom Àn i elden, Àn i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmÄr nÄgot, sÄ förbarma dig över oss och hjÀlp oss.»
23 DÄ sade Jesus till honom: »Om jag förmÄr, sÀger du. Allt förmÄr den som tror.»
24 Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! HjÀlp min otro.»
25 Men nÀr Jesus sÄg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strÀngt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»
26 DÄ skriade han och slet och ryckte gossen svÄrt och for ut; och gossen blev sÄsom död, sÄ att folket menade att han verkligen var död.
27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod dÄ upp.
28 NÀr Jesus dÀrefter hade kommit inomhus, frÄgade hans lÀrjungar honom, dÄ de nu voro allena: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
29 Han svarade dem: »Detta slag kan icke drivas ut genom nÄgot annat Àn bön och fasta.»
30 Och de gingo dÀrifrÄn och vandrade genom Galileen; men han ville icke att nÄgon skulle fÄ veta det.
31 Han undervisade nÀmligen sina lÀrjungar och sade till dem: »MÀnniskosonen skall bliva överlÀmnad i mÀnniskors hÀnder, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstÄ igen.»
32 Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att frÄga honom.
33 Och de kommo till Kapernaum. Och nÀr han hade kommit dit dÀr han bodde, frÄgade han dem: »Vad var det I samtaladen om pÄ vÀgen?»
34 Men de tego, ty de hade pÄ vÀgen talat med varandra om vilken som vore störst.
35 DÄ satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: »Om nÄgon vill vara den förste, sÄ vare han den siste av alla och allas tjÀnare.»
36 Och han tog ett barn och stÀllde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
37 »Den som tager emot ett sÄdant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sÀnt mig.»
38 Johannes sade till honom: »MÀstare, vi sÄgo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss.»
39 Men Jesus sade: »Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgÀrning kan strax dÀrefter tala illa om mig.
40 Ty den som icke Àr emot oss, han Àr för oss.
41 Ja, den som giver eder en bÀgare vatten att dricka, dÀrför att I hören Kristus till -- sannerligen sÀger jag eder: Han skall ingalunda gÄ miste om sin lön.
42 Och den som förför en av dessa smÄ som tro, för honom vore det bÀttre, om en kvarnsten hÀngdes om hans hals och han kastades i havet.
43 Om nu din hand Àr dig till förförelse, sÄ hugg av den. Det Àr bÀttre för dig att ingÄ i livet lytt, Àn att hava bÄda hÀnderna i behÄll och komma till Gehenna, till den eld som icke utslÀckes.
44
45 Och om din fot Àr dig till förförelse, sÄ hugg av den. Det Àr bÀttre för dig att ingÄ i livet halt, Àn att hava bÄda fötterna i behÄll och kastas i Gehenna.
46
47 Och om ditt öga Àr dig till förförelse, sÄ riv ut det. Det Àr bÀttre för dig att ingÄ i Guds rike enögd, Àn att hava bÄda ögonen i behÄll och kastas i Gehenna,
48 dÀr 'deras mask icke dör och elden icke utslÀckes'.
49 Ty var mÀnniska mÄste saltas med eld.
50 Saltet Àr en god sak; men om saltet mister sin sÀlta, varmed skolen I dÄ ÄterstÀlla dess kraft? -- Haven salt i eder och hÄllen frid inbördes.» gott att vi Àro hÀr tillstÀdes» osv.