17 Och en man i folkhopen svarade honom: »MÀstare, jag har fört till dig min son, som Àr besatt av en stum ande.
18 Och varhelst denne fÄr fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan stÄr gossen om munnen, och han gnisslar med tÀnderna och bliver sÄsom livlös. Nu bad jag dina lÀrjungar att de skulle driva ut honom, men de förmÄdde det icke.»
19 DÄ svarade han dem och sade: »O du otrogna slÀkte, huru lÀnge mÄste jag vara hos eder? Huru lÀnge mÄste jag hÀrda ut med eder? Fören honom till mig.»
20 Och de förde honom till Jesus. Och strax dÄ han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned pÄ jorden och vÀltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 Jesus frÄgade dÄ hans fader: »Huru lÀnge har det varit sÄ med honom?» Han svarade: »Alltsedan han var ett litet barn;
22 och det har ofta hÀnt att han har kastat honom Àn i elden, Àn i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmÄr nÄgot, sÄ förbarma dig över oss och hjÀlp oss.»
23 DÄ sade Jesus till honom: »Om jag förmÄr, sÀger du. Allt förmÄr den som tror.»
24 Strax ropade gossens fader och sade: »Jag tror! HjÀlp min otro.»
25 Men nÀr Jesus sÄg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strÀngt och sade till honom: »Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.»
26 DÄ skriade han och slet och ryckte gossen svÄrt och for ut; och gossen blev sÄsom död, sÄ att folket menade att han verkligen var död.
27 Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod dÄ upp.