1 Detta Àr en utsaga som innehÄller HERRENS ord till Israel genom Malaki.
2 Jag har bevisat eder kÀrlek, sÀger HERREN. Nu frÄgen I: »Varmed har du dÄ bevisat oss kÀrlek?» Esau var ju en broder till Jakob, sÀger HERREN, och jag Àlskade Jakob,
3 men Esau hatade jag; dÀrför gjorde jag hans berg till en ödemark och hans arvedel till ett hemvist för öknens schakaler.
4 Om nu Edom sÀger: »Ja, vi Àro förstörda, men vi skola Äter bygga upp det ödelagda», sÄ svarar HERREN Sebaot: VÀl mÄ de bygga upp, men jag skall Äter riva det ned, och sÄ skall man fÄ kalla det 'ogudaktighetens land' och 'det folk pÄ vilket HERREN evinnerligen vredgas'.
5 I skolen fÄ se det med egna ögon, och dÄ skolen I sÀga: 'HERREN Àr stor utöver Israels grÀnser.'
6 En son skall hedra sin fader och en tjÀnare sin herre. Om nu jag Àr fader, var Àr dÄ den heder, som skulle visas mig? Och om jag Àr en herre, var Àr dÄ den fruktan som man skulle hava för mig? -- sÄ sÀger HERREN Sebaot till eder, I prÀster, som förakten mitt namn. Nu frÄgen I: »Varmed hava vi dÄ visat förakt för ditt namn?»
7 Jo, dÀrmed att I bÀren fram ovÀrdig spis pÄ mitt altare. à ter frÄgen I: »PÄ vad sÀtt hava vi betett oss ovÀrdigt mot dig?» Jo, i det att I tÀnken: »HERRENS bord behöver man icke mycket akta.»
8 NÀr i fören fram ett offerdjur som Àr blint, dÄ rÀknen I sÄdant icke för ont; nÀr I fören fram ett som Àr lytt eller svagt, dÄ rÀknen I ej heller sÄdant för ont. Kom med nÄgot sÄdant till din stÄthÄllare, sÄ fÄr du se om han tager gunstigt emot dig och bliver dig bevÄgen, sÀger HERREN Sebaot.
9 Bönfallen alltsÄ nu inför Gud, att han mÄ bliva oss nÄdig. Kan han vÀl vara eder bevÄgen, dÄ I haven begÄtt sÄdant? sÀger HERREN Sebaot.
10 Ack att bland eder funnes nÄgon som ville stÀnga tempeldörrarna, sÄ att I icke lÀngre förgÀves upptÀnden eder eld pÄ mitt altare! Jag har icke behag till eder, sÀger HERREN Sebaot, och till offergÄvor av eder hand har jag icke lust.
11 FrÄn solens uppgÄng Ànda till dess nedgÄng Àr ju mitt namn stort bland folken, och överallt frambÀras rökoffer och rena offergÄvor Ät mitt namn; ja, mitt namn Àr stort bland folken, sÀger HERREN Sebaot.
12 Men I ohelgen det, i det att I sÀgen: »Herrens bord kan man gÀrna försumma, och den spis, som gives dÀrtill, behöver man icke mycket akta.»
13 Ja, I sÀgen: »Icke Àr det mödan vÀrt!», och sÄ handhaven I det vanvördigt, sÀger HERREN Sebaot. NÀr I alltsÄ frambÀren eder offergÄva, dÄ fören I fram, vad som Àr rövat och vad som Àr lytt och svagt. Skulle jag hava behag till sÄdana gÄvor av eder hand? sÀger HERREN.
14 Nej, förbannad vare den bedragare, som i sin hjord har ett djur av hankön, men ÀndÄ, nÀr han har gjort ett löfte, offrar Ät Herren ett djur, som icke duger. Ty jag Àr en stor konung, sÀger HERREN Sebaot, och mitt namn Àr fruktansvÀrt bland folken.