1 DÀrför kommer nu följande bud till eder, I prÀster.
2 Om I icke hörsammen det och akten dÀrpÄ, sÄ att I given mitt namn Àra, sÀger HERREN Sebaot, sÄ skall jag sÀnda förbannelse över eder och förbanna edra vÀlsignelser; ja, jag har redan förbannat dem, eftersom I icke akten dÀrpÄ.
3 Se, jag skall lÄta min nÀpst drabba eder avkomma, och jag skall kasta orenlighet i ansiktet pÄ eder, orenligheten efter edra högtidsoffer; ja, I skolen sjÀlva bliva kastade i denna.
4 DÄ skolen I förstÄ, att jag har sÀnt till eder detta bud, för att mitt förbund med Levi skall bestÄ, sÀger HERREN Sebaot.
5 Jag hade ett förbund med honom, och dÀri var liv och frid. SÄdant gav jag Ät honom, för att han skulle frukta mig; och han fruktade mig och bÀvade för mitt namn.
6 RÀtt undervisning var i hans mun, och ingen orÀtt fanns pÄ hans lÀppar; fridsamt och redligt vandrade han i min umgÀngelse och omvÀnde mÄnga frÄn missgÀrning.
7 Ty prÀstens lÀppar skola förvara kunskap, och undervisning skall man hÀmta ur hans mun; han Àr ju HERREN Sebaots sÀndebud.
8 Men I haven vikit av ifrÄn vÀgen; genom eder undervisning haven I kommit mÄnga pÄ fall. I haven fördÀrvat förbundet med Levi, sÀger HERREN Sebaot.
9 DÀrför har ock jag gjort eder föraktade och lÄga i allt folkets ögon, eftersom I icke hÄllen mina vÀgar, utan haven anseende till personen, nÀr I handhaven undervisningen.
10 Hava vi icke alla en och samma fader? Har icke en och samma Gud skapat oss? Varför handla vi dÄ trolöst mot varandra och bryta vÄra fÀders förbund?
11 Juda har handlat trolöst, och styggelse Àr bedriven i Israel och i Jerusalem; ty Juda har oskÀrat HERRENS helgedom, den som han Àlskar, och de hava tagit till Àkta kvinnor, som dyrka frÀmmande gudar.
12 Hos den man som sÄ gör mÄ HERREN utrota var levande sjÀl ur Jakobs hyddor, jÀmvÀl den som frambÀr offergÄvor till HERREN Sebaot.
13 Och Ànnu nÄgot annat gören I: I vÄllen, att HERRENS altare höljes med tÄrar, med grÄt och klagan, sÄ att han icke mer vill se till offergÄvorna, ej heller med vÀlbehag kan taga emot nÄgot ur eder hand.
14 Nu frÄgen I: »Huru sÄ?» Jo, HERREN var ju vittne mellan dig och din ungdoms hustru, henne som du nu har varit trolös emot, fastÀn hon Àr din maka, din Àkta hustru.
15 Hava vi dÄ icke en och samma skapare, den, i vilkens hand det stÄr, att vÄr ande bevaras? Och vad vill nu denne ene? Han vill ju hava ett gudaktigt slÀkte. Tagen eder dÀrför vÀl till vara, sÄ att ingen bliver trolös mot sin ungdoms hustru.
16 Ty jag hatar Àktenskapsskillnad, sÀger HERREN, Israels Gud, och att man höljer sig i vÄld sÄsom i en överklÀdnad, sÀger HERREN Sebaot. Tagen eder dÀrför vÀl till vara, sÄ att I icke bliven trolösa. Malaki, 3 Kapitlet Herrens dag skall snart komma, med straff och med luttring.
17 I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frÄgen I: »Varmed trötta vi dÄ ut honom?» Jo, dÀrmed att I sÀgen: »Den som gör ont Àr ÀndÄ god i HERRENS ögon, och till sÄdana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud?»