1 Se, jag skall sÀnda ut min Àngel, och han skall bereda vÀg för mig. Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre, som I Ästunden, ja, förbundets Àngel, som I begÀren, se, han kommer, sÀger HERREN Sebaot.
2 Men vem kan uthÀrda hans tillkommelses dag, och vem kan bestÄ, nÀr han uppenbarar sig? Ty han skall vara sÄsom en guldsmeds eld och sÄsom valkares sÄpa.
3 Och han skall sÀtta sig ned och smÀlta silvret och rena det; han skall rena Levi söner och luttra dem sÄsom guld och silver; och sedan skola de frambÀra Ät HERREN offergÄvor i rÀttfÀrdighet.
4 Och Juda offergÄvor och Jerusalems skola dÄ behaga HERREN vÀl likasom i forna dagar och i förgÄngna Är.
5 Ja, jag skall komma till eder för att hÄlla dom, och jag skall vara ett snarfÀrdigt vittne mot trollkarlar, Àktenskapsbrytare och menedare, sÄ ock mot dem som förhÄlla dagakarlen hans lön eller förtrycka Ànkan och den faderlöse eller vrÀnga rÀtten för frÀmlingen, men icke frukta mig, sÀger HERREN Sebaot.
6 Ty jag, HERREN, har icke förÀndrats, och I, Jakobs barn, haven icke heller hört upp:
7 allt ifrÄn edra fÀders dagar haven I vikit av ifrÄn mina stadgar och icke hÄllit dem VÀnden om till mig, sÄ vill jag vÀnda om till eder, sÀger HERREN Sebaot. Nu frÄgen I: »Varutinnan skola vi vÀnda om?»
8 Menen I dÄ, att en mÀnniska fÄr röva frÄn Gud? Ty I röven ju frÄn mig. à ter frÄgen I: »PÄ vad sÀtt hava vi rövat frÄn dig?» Jo, i frÄga om tionden och offergÀrden.
9 Förbannelse har drabbat eder, men ÀndÄ röven I frÄn mig, sÄ mÄnga I Àren.
10 Fören full tionde till förrÄdshuset, sÄ att i mitt hus finnes mat, och pröven sÄ, hurudan jag sedan bliver, sÀger HERREN Sebaot. Förvisso skall jag dÄ öppna himmelens fönster över eder och utgjuta över eder riklig vÀlsignelse.
11 Och jag skall nÀpsa grÀshopporna för eder, sÄ att de icke mer fördÀrva eder frukt pÄ marken; ej heller skola edra vintrÀd mer slÄ fel pÄ fÀltet, sÀger HERREN Sebaot.
12 Och alla folk skola prisa eder sÀlla, ty edert land skall dÄ vara ljuvligt, sÀger HERREN Sebaot.
13 I haven talat hÄrda ord mot mig, sÀger HERREN. Nu frÄgen I: »Vad hava vi dÄ med varandra talat mot dig?»
14 I haven sagt: »Det Àr fÄfÀngt att tjÀna Gud. Eller vad vinning hava vi dÀrav att vi hÄlla, vad han har bjudit oss hÄlla, och dÀrav att vi gÄ i sorgdrÀkt inför HERREN Sebaot?
15 Nej, de frÀcka vilja vi nu prisa sÀlla; ty de som göra, vad ogudaktigt Àr, bliva upprÀttade, de gÄ fria, huru de Àn fresta Gud.»
16 Men dÀrunder hava ocksÄ de som frukta HERREN talat med varandra; och HERREN har aktat pÄ dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte till Äminnelse av dessa som frukta HERREN och tÀnka pÄ hans namn.
17 Och dessa, sÀger HERREN Sebaot, skall jag hava sÄsom min egendom pÄ den dag, dÄ jag utför mitt verk; och jag skall skona dem, sÄsom en fader skonar sin son, som tjÀnar honom.
18 Och I skolen dÄ Äter fÄ se, vilken skillnad det Àr mellan den rÀttfÀrdige och den ogudaktige, mellan den som tjÀnar Gud och den som icke tjÀnar honom.