Mateus 11

1 NÀr Jesus hade givit sina tolv lÀrjungar alla dessa bud, gick han dÀrifrÄn vidare, för att undervisa och predika i deras stÀder.

2 Men nÀr Johannes i sitt fÀngelse fick höra om Kristi gÀrningar, sÀnde han bud med sina lÀrjungar

3 och lĂ€t frĂ„ga honom: Ȁr du den som skulle komma, eller skola vi förbida nĂ„gon annan?»

4 DÄ svarade Jesus och sade till dem: »GÄn tillbaka och omtalen för Johannes vad I hören och sen:

5 blinda fÄ sin syn, halta gÄ, spetÀlska bliva rena, döva höra, döda uppstÄ, och 'för fattiga förkunnas glÀdjens budskap'.

6 Och salig Àr den för vilken jag icke bliver en stötesten.»

7 NÀr dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om Johannes: »Varför var det I gingen ut i öknen? Var det för att se ett rör som drives hit och dit av vinden?

8 Eller varför gingen I ut? Var det för att se en mÀnniska klÀdd i fina klÀder? De som bÀra fina klÀder, dem finnen I ju i konungapalatsen.

9 Varför gingen I dĂ„ ut? Var det för att se en profet? Ja, jag sĂ€ger eder: Ännu mer Ă€n en profet Ă€r han.

10 Han Àr den om vilken det Àr skrivet: 'Se, jag sÀnder ut min Àngel framför dig, och han skall bereda vÀgen för dig.'

11 Sannerligen sÀger jag eder: Bland dem som Àro födda av kvinnor har ingen uppstÄtt, som har varit större Àn Johannes döparen; men den som Àr minst i himmelriket Àr likvÀl större Àn han.

12 Och frÄn Johannes döparens dagar intill denna stund trÀnger himmelriket fram med storm, och mÀnniskor storma fram och rycka det till sig.

13 Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;

14 och om I viljen tro det: han Àr Elias, den som skulle komma.

15 Den som har öron, han höre.

16 Men vad skall jag likna detta slÀkte vid? Det Àr likt barn som sitta pÄ torgen och ropa till andra barn

17 och sÀga: 'Vi hava spelat för eder, och I haven icke dansat; vi hava sjungit sorgesÄng, och I haven icke jÀmrat eder.'

18 Ty Johannes kom, och han varken Àter eller dricker, och sÄ sÀger man: 'Han Àr besatt av en ond ande.'

19 MÀnniskosonen kom, och han bÄde Àter och dricker, och nu sÀger man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han Àr, en publikaners och syndares vÀn!' Men Visheten har fÄtt rÀtt av sina barn.»

20 DÀrefter begynte han tala bestraffande ord till de stÀder i vilka han hade utfört sÄ mÄnga av sina kraftgÀrningar, och förehÄlla dem att de icke hade gjort bÀttring:

21 »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgÀrningar som Àro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, sÄ skulle de för lÀnge sedan hava gjort bÀttring i sÀck och aska.

22 Men jag sÀger eder: För Tyrus och Sidon skall det pÄ domens dag bliva drÀgligare Àn för eder.

23 Och du, Kapernaum, skall vÀl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket mÄste du fara. Ty om de kraftgÀrningar som Àro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, sÄ skulle det hava stÄtt Ànnu i dag.

24 Men jag sÀger eder att det för Sodoms land skall pÄ domens dag bliva drÀgligare Àn för dig.»

25 Vid den tiden talade Jesus och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du vÀl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga.

26 Ja, Fader; sÄ har ju varit ditt behag.

27 Allt har av min Fader blivit förtrott Ät mig. Och ingen kÀnner Sonen utom Fadern, ej heller kÀnner nÄgon Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom kÀnd. --

28 Kommen till mig, I alla som arbeten och Àren betungade, sÄ skall jag giva eder ro.

29 Tagen pÄ eder mitt ok och lÀren av mig, ty jag Àr saktmodig och ödmjuk i hjÀrtat; 'sÄ skolen I finna ro för edra sjÀlar'.

30 Ty mitt ok Àr milt, och min börda Àr lÀtt.»