1 Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
2 DÄ sade han till sina tjÀnare: »Det Àr Johannes döparen. Han har uppstÄtt frÄn de döda, och dÀrför verka dessa krafter i honom.»
3 Herodes hade nÀmligen lÄtit gripa Johannes och binda honom och sÀtta honom i fÀngelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
4 Ty Johannes hade sagt till honom: »Det Àr icke lovligt för dig att hava henne.»
5 Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
6 Men sÄ kom Herodes' födelsedag. DÄ dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes sÄ mycket,
7 att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begÀrde.
8 Hon sade dÄ, sÄsom hennes moder ingav henne: »Giv mig hÀr pÄ ett fat Johannes döparens huvud.»
9 DÄ blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgÀsternas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
10 och sÀnde Ästad och lÀt halshugga Johannes i fÀngelset.
11 Och hans huvud blev framburet pÄ ett fat och givet Ät flickan; och hon bar det till sin moder.
12 Men hans lÀrjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
13 DÄ Jesus hörde detta, for han i en bÄt dÀrifrÄn bort till en öde trakt, dÀr de kunde vara allena. Men nÀr folket fick höra hÀrom, kommo de landvÀgen efter honom frÄn stÀderna.
14 Och dÄ han steg i land, fick han se att dÀr var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
15 Men nÀr det led mot aftonen, trÀdde hans lÀrjungar fram till honom och sade: »Trakten Àr öde, och tiden Àr redan framskriden. LÄt folket skiljas Ät, sÄ att de kunna gÄ bort i byarna och köpa sig mat.»
16 Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gÄ bort; given I dem att Àta.»
17 De svarade honom: »Vi hava hÀr icke mer Àn fem bröd och tvÄ fiskar.»
18 DÄ sade han: »BÀren dem hit till mig.»
19 DÀrefter tillsade han folket att lÀgga sig ned i grÀset. Och han tog de fem bröden och de tvÄ fiskarna och sÄg upp till himmelen och vÀlsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem Ät lÀrjungarna, och lÀrjungarna gÄvo Ät folket.
20 Och de Äto alla och blevo mÀtta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
21 Men de som hade Àtit voro vid pass fem tusen mÀn, förutom kvinnor och barn.
22 Strax dÀrefter nödgade han sina lÀrjungar att stiga i bÄten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsÄg att folket skildes Ät.
23 Och sedan detta hade skett, gick han upp pÄ berget för att vara allena och bedja. NÀr det sÄ hade blivit afton, var han dÀr ensam.
24 BÄten var dÄ redan mÄnga stadier frÄn land och hÄrt ansatt av vÄgorna, ty vinden lÄg emot.
25 Men under fjÀrde nattvÀkten kom Jesus till dem, gÄende fram över sjön.
26 NÀr dÄ lÀrjungarna fingo se honom gÄ pÄ sjön, blevo de förfÀrade och sade: »Det Àr en vÄlnad», och ropade av förskrÀckelse.
27 Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det Àr jag, varen icke förskrÀckta.»
28 DÄ svarade Petrus honom och sade: »Herre, Àr det du, sÄ bjud mig att komma till dig pÄ vattnet.»
29 Han sade: »Kom.» DÄ steg Petrus ut ur bÄten och begynte gÄ pÄ vattnet och kom till Jesus.
30 Men nÀr han sÄg huru stark vinden var, blev han förskrÀckt; och dÄ han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjÀlp mig.»
31 Och strax rÀckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
32 NÀr de sedan hade kommit upp i bÄten, lade sig vinden.
33 Men de som voro i bÄten föllo ned för honom och sade: »Förvisso Àr du Guds Son.»
34 NÀr de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
35 DÄ nu folket dÀr pÄ orten kÀnde igen honom, sÀnde de ut bud i hela trakten dÀromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
36 Och de bÄdo honom att allenast fÄ röra vid hörntofsen pÄ hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna.