1 Sex dagar dÀrefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs broder, och förde dem upp pÄ ett högt berg, dÀr de voro allena.
2 Och hans utseende förvandlades inför dem: hans ansikte sken sÄsom solen, och hans klÀder blevo vita sÄsom ljuset.
3 Och se, för dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
4 DÄ tog Petrus till orda och sade till Jesus: »Herre, hÀr Àr oss gott att vara; vill du, sÄ skall jag hÀr göra tre hyddor, Ät dig en och Ät Moses en och Ät Elias en.»
5 Och se, medan han Ànnu talade, överskyggade dem en ljus sky, och ur skyn kom en röst som sade: »Denne Àr min Àlskade Son, i vilken jag har funnit behag; hören honom.»
6 NÀr lÀrjungarna hörde detta, föllo de ned pÄ sina ansikten i stor förskrÀckelse.
7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »StÄn upp, och varen icke förskrÀckta.»
8 NÀr de dÄ lyfte upp sina ögon, sÄgo de ingen utom Jesus allena.
9 DÄ de sedan gingo ned frÄn berget, bjöd Jesus dem och sade: »Omtalen icke för nÄgon denna syn, förrÀn MÀnniskosonen har uppstÄtt frÄn de döda.»
10 Men lÀrjungarna frÄgade honom och sade: »Huru kunna dÄ de skriftlÀrde sÀga att Elias först mÄste komma?»
11 Han svarade och sade: »Elias mÄste visserligen komma och upprÀtta allt igen;
12 men jag sÀger eder att Elias redan har kommit. Men de ville icke veta av honom, utan förforo mot honom alldeles sÄsom de ville. Sammalunda skall ock MÀnniskosonen fÄ lida genom dem.»
13 DÄ förstodo lÀrjungarna att det var om Johannes döparen som han talade till dem.
14 NÀr de dÀrefter kommo till folket, trÀdde en man fram till honom och föll pÄ knÀ för honom
15 och sade: »Herre, förbarma dig över min son ty han Àr mÄnadsrasande och plÄgas svÄrt; ofta faller han i elden och ofta i vattnet.
16 Och jag förde honom till dina lÀrjungar, men de kunde icke bota honom.»
17 DÄ svarade Jesus och sade: »O du otrogna och vrÄnga slÀkte, huru lÀnge mÄste jag vara bland eder? Huru lÀnge mÄste jag hÀrda ut med eder? Fören honom hit till mig.»
18 Och Jesus tilltalade honom strÀngt, och den onde anden for ut ur honom; och gossen var botad frÄn den stunden.
19 Sedan, nÀr de voro allena, trÀdde lÀrjungarna fram till Jesus och frÄgade: »Varför kunde icke vi driva ut honom?»
20 Han svarade dem: »För eder otros skull. Ty sannerligen sÀger jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott sÄsom ett senapskorn, sÄ skolen I kunna sÀga till detta berg: 'Flytta dig hÀrifrÄn dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall dÄ vara omöjligt för eder.»
21
22 Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus till dem: »MÀnniskosonen skall bliva överlÀmnad i mÀnniskors hÀnder,
23 och man skall döda honom, men pÄ tredje dagen skall han uppstÄ igen.» DÄ blevo de mycket bedrövade.
24 Och nÀr de hade kommit till Kapernaum, trÀdde de som uppburo tempelskatten fram till Petrus och sade: »PlÀgar icke eder mÀstare betala tempelskatt?»
25 Han svarade: »Jo.» NÀr han sedan hade kommit hem, förekom honom Jesus med frÄgan: »Vad synes dig, Simon? Av vilka taga jordens konungar tull eller skatt, av sina söner eller av andra mÀnniskor?»
26 Han svarade: »Av andra mÀnniskor.» DÄ sade Jesus till honom: »AlltsÄ Àro dÄ sönerna fria.
27 Men för att vi icke skola bliva dem till en stötesten, sÄ gÄ ned till sjön och kasta ut en krok. Tag sÄ den första fisk som du drager upp, och nÀr du öppnar munnen pÄ den skall du dÀr finna en silverpenning. Tag den, och giv den Ät dem for mig och dig.» gott att vi Àro hÀr tillstÀdes» osv.