1 »Ty med himmelriket Àr det, sÄsom nÀr en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja Ät sig arbetare till sin vingÄrd.
2 Och nÀr han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning, sÀnde han dem till sin vingÄrd.
3 NÀr han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se nÄgra andra stÄ sysslolösa pÄ torget;
4 och han sade till dem: 'GÄn ock I till min vingÄrd, sÄ skall jag giva eder vad skÀligt Àr.'
5 Och de gingo. à ter gick han ut vid sjÀtte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.
6 OcksÄ vid elfte timmen gick han ut och fann dÄ nÄgra andra stÄ dÀr; och han sade till dem: 'Varför stÄn I hÀr hela dagen sysslolösa?'
7 De svarade honom: 'DÀrför att ingen har lejt oss.' DÄ sade han till dem: 'GÄn ock I till min vingÄrd.'
8 NÀr det sÄ hade blivit afton, sade vingÄrdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gÄ sÄ tillbaka Ànda till de första.'
9 DĂ„ nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.
10 NÀr sedan de första kommo, trodde de att de skulle fÄ mer, men ocksÄ var och en av dem fick samma dagspenning.
11 NÀr de sÄ fingo, knorrade de mot husbonden.
12 och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ÀndÄ stÀllt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'
13 DÄ svarade han en av dem och sade: 'Min vÀn, jag gör dig ingen orÀtt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?
14 Tag vad dig tillkommer och gÄ. Men Ät denne siste vill jag giva lika mycket som Ät dig.
15 Har jag icke lov att göra sÄsom jag vill med det som Àr mitt? Eller skall du med onda ögon se pÄ att jag Àr sÄ god?' --
16 SÄ skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»
17 DÄ nu Jesus ville gÄ upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, sÄ att de voro allena; och under vÀgen sade han till dem:
18 »Se, vi gÄ nu upp till Jerusalem, och MÀnniskosonen skall bliva överlÀmnad Ät översteprÀsterna och de skriftlÀrde, och de skola döma honom till döden
19 och överlÀmna honom Ät hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfÀstas; men pÄ tredje dagen skall han uppstÄ igen.»
20 DÄ trÀdde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begÀra nÄgot av honom.
21 Han frÄgade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »SÀg att i ditt rike den ene av dessa mina tvÄ söner skall fÄ sitta pÄ din högra sida, och den andre pÄ din vÀnstra.»
22 Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begÀren. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»
23 DÄ sade han till dem: »Ja, vÀl skolen I fÄ dricka min kalk, men platsen pÄ min högra sida och platsen pÄ min vÀnstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka sÄ Àr bestÀmt av min Fader.»
24 NÀr de tio andra hörde detta, blevo de misslynta pÄ de tvÄ bröderna.
25 DÄ kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna upptrÀda mot sina folk sÄsom herrar, och att de mÀktige lÄta folken kÀnna sin myndighet.
26 SÄ Àr det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjÀnare,
27 och den som vill vara frÀmst bland eder, han vare de andras drÀng,
28 likasom MÀnniskosonen har kommit, icke för att lÄta tjÀna sig, utan för att tjÀna och giva sitt liv till lösen för mÄnga.»
29 NÀr de sedan gingo ut ifrÄn Jeriko, följde honom mycket folk.
30 Och se, tvÄ blinda sutto dÀr vid vÀgen. NÀr dessa hörde att det var Jesus som gick dÀr fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»
31 Och folket tillsade dem strÀngeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»
32 DÄ stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»
33 De svarade honom: »Herre, lÄt vÄra ögon bliva öppnade.»
34 DÄ förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom.