1 DÀrefter talade Jesus till folket och till sina lÀrjungar
2 och sade: »PÄ Moses' stol hava de skriftlÀrde och fariséerna satt sig.
3 DÀrför, allt vad de sÀga eder, det skolen I göra och hÄlla, men efter deras gÀrningar skolen I icke göra; ty de sÀga, men göra icke.
4 De binda ihop tunga bördor och lÀgga dem pÄ mÀnniskornas skuldror, men sjÀlva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.
5 Och alla sina gÀrningar göra de för att bliva sedda av mÀnniskorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna pÄ sina mantlar stora.
6 De vilja gÀrna hava de frÀmsta platserna vid gÀstabuden och sitta frÀmst i synagogorna
7 och vilja gÀrna bliva hÀlsade pÄ torgen och av mÀnniskorna kallas 'rabbi'.
8 Men I skolen icke lÄta kalla eder 'rabbi', ty en Àr eder MÀstare, och I Àren alla bröder.
9 Ej heller skolen I kalla nÄgon pÄ jorden eder 'fader', ty en Àr eder Fader, han som Àr i himmelen.
10 Ej heller skolen I lÄta kalla eder 'lÀromÀstare', ty en Àr eder lÀromÀstare, Kristus.
11 Den som Àr störst bland eder, han vare de andras tjÀnare.
12 Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.
13 Ve eder, I skriftlÀrde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för mÀnniskorna! SjÀlva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstÀdjen I icke att komma in.
14
15 Ve eder, I skriftlÀrde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och nÀr nÄgon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt vÀrre Àn I sjÀlva Àren!
16 Ve eder, I blinde ledare, som sÀgen: 'Om nÄgon svÀr vid templet, sÄ betyder det intet; men om nÄgon svÀr vid guldet i templet, dÄ Àr han bunden av sin ed'!
17 I dÄraktige och blinde, vilket Àr dÄ förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?
18 SÄ ock: 'Om nÄgon svÀr vid altaret, sÄ betyder det intet; men om nÄgon svÀr vid offergÄvan som ligger dÀrpÄ, dÄ Àr han bunden av sin ed.'
19 I blinde, vilket Àr dÄ förmer, offergÄvan eller altaret, som helgar offergÄvan?
20 Den som svÀr vid altaret, han svÀr alltsÄ bÄde vid detta och vid allt som ligger dÀrpÄ.
21 Och den som svÀr vid templet, han svÀr bÄde vid detta och vid honom som bor dÀri.
22 Och den som svÀr vid himmelen, han svÀr bÄde vid Guds tron och vid honom som sitter dÀrpÄ.
23 Ve eder, I skriftlÀrde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlÄten det som Àr viktigast i lagen, nÀmligen rÀtten och barmhÀrtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlÄta det andra.
24 I blinde ledare, som silen bort myggan och svÀljen kamelen!
25 Ve eder, I skriftlÀrde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bÀgaren och fatet rent, medan de inuti Àro fulla av vad I haven förvÀrvat genom rofferi och omÀttlig ondska!
26 Du blinde farisé, gör först insidan av bÀgaren ren, för att sedan ocksÄ dess utsida mÄ bliva ren.
27 Ve eder, I skriftlÀrde och fariséer, I skrymtare, som Àren lika vitmenade gravar, vilka vÀl utanpÄ synas prydliga, men inuti Àro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!
28 SÄ synens ock I utvÀrtes för mÀnniskorna rÀttfÀrdiga, men invÀrtes Àren I fulla av skrymteri och orÀttfÀrdighet.
29 Ve eder, I skriftlÀrde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rÀttfÀrdigas grifter
30 och sÀgen: 'Om vi hade levat pÄ vÄra fÀders tid, sÄ skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
31 SÄ vittnen I dÄ om eder sjÀlva, att I Àren barn av dem som drÀpte profeterna.
32 NÄvÀl, uppfyllen dÄ I edra fÀders mÄtt.
33 I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgÄ att dömas till Gehenna?
34 Se, dÀrför sÀnder jag till eder profeter och vise och skriftlÀrde. Somliga av dem skolen I drÀpa och korsfÀsta, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrÄn den ena staden till den andra.
35 Och sÄ skall över eder komma allt rÀttfÀrdigt blod som Àr utgjutet pÄ jorden, Ànda ifrÄn den rÀttfÀrdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I drÀpten mellan templet och altaret.
36 Sannerligen sÀger jag eder: Allt detta skall komma över detta slÀkte.
37 Jerusalem, Jerusalem, du som drÀper profeterna och stenar dem som Àro sÀnda till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.
38 Se, edert hus skall komma att stÄ övergivet och öde.
39 Ty jag sÀger eder: HÀrefter skolen I icke fÄ se mig, intill den tid dÄ I sÀgen: 'VÀlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'»