1 Och Jesus gick dÀrifrÄn, ut ur helgedomen. Hans lÀrjungar trÀdde dÄ fram och bÄdo honom giva akt pÄ helgedomens byggnader.
2 DÄ svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen sÀger jag eder: HÀr skall icke lÀmnas sten pÄ sten; allt skall bliva nedbrutet.»
3 NÀr han sedan satt pÄ Oljeberget, trÀdde hans lÀrjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »SÀg oss nÀr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens Ànde.»
4 DÄ svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.
5 Ty mÄnga skola komma under mitt namn och sÀga: 'Jag Àr Messias' och skola förvilla mÄnga.
6 Och I skolen fÄ höra krigslarm och rykten om krig; sen dÄ till, att I icke förloren besinningen, ty sÄdant mÄste komma, men dÀrmed Àr Ànnu icke Ànden inne.
7 Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbÀvningar pÄ den ena orten efter den andra;
8 men allt detta Àr allenast begynnelsen till 'födslovÄndorna'.
9 DÄ skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall drÀpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.
10 Och dÄ skola mÄnga komma pÄ fall, och den ene skall förrÄda den andre, och den ene skall hata den andre.
11 Och mÄnga falska profeter skola uppstÄ och skola förvilla mÄnga.
12 Och dÀrigenom att laglösheten förökas, skall kÀrleken hos de flesta kallna.
13 Men den som Àr stÄndaktig intill Ànden, han skall bliva frÀlst.
14 Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela vÀrlden, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall Ànden komma.
15 NÀr I nu fÄn se 'förödelsens styggelse', om vilken Àr talat genom profeten Daniel, stÄ pÄ helig plats -- den som lÀser detta, han give akt dÀrpÄ --
16 dÄ mÄ de som Àro i Judeen fly bort till bergen,
17 och den som Àr pÄ taket mÄ icke stiga ned för att hÀmta vad som finnes i hans hus,
18 och den som Àr ute pÄ marken mÄ icke vÀnda tillbaka för att hÀmta sin mantel.
19 Och ve dem som Àro havande, eller som giva di pÄ den tiden!
20 Men bedjen att eder flykt icke mÄ ske om vintern eller pÄ sabbaten.
21 Ty dÄ skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrÄn vÀrldens begynnelse intill nu', ej heller nÄgonsin skall förekomma.
22 Och om den tiden icke bleve förkortad, sÄ skulle intet kött bliva frÀlst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.
23 Om nÄgon dÄ sÀger till eder: 'Se hÀr Àr Messias', eller: 'DÀr Àr han', sÄ tron det icke.
24 Ty mÀnniskor som falskeligen sÀga sig vara Messias skola uppstÄ, sÄ ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jÀmvÀl de utvalda.
25 Jag har nu sagt eder det förut.
26 DÀrför, om man sÀger till eder: 'Se, han Àr i öknen', sÄ gÄn icke ditut, eller: 'Se, han Àr inne i huset', sÄ tron det icke.
27 Ty sÄsom ljungelden, nÀr den gÄr ut frÄn öster, synes Ànda till vÀster, sÄ skall MÀnniskosonens tillkommelse vara. --
28 DÀr Äteln Àr, dit skola rovfÄglarna församla sig.
29 Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och mÄnen upphöra att giva sitt sken, och stjÀrnorna skola falla ifrÄn himmelen, och himmelens makter skola bÀva.
30 Och dÄ skall MÀnniskosonens tecken visa sig pÄ himmelen, och alla slÀkter pÄ jorden skola dÄ jÀmra sig. Och man skall fÄ se 'MÀnniskosonen komma pÄ himmelens skyar' med stor makt och hÀrlighet.
31 Och han skall sÀnda ut sina Ànglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda frÄn de fyra vÀderstrecken, frÄn himmelens ena Ànda till den andra.
32 IfrÄn fikontrÀdet mÄn I hÀr hÀmta en liknelse. NÀr dess kvistar begynna att fÄ save och löven spricka ut, dÄ veten I att sommaren Àr nÀra.
33 LikasÄ, nÀr I sen allt detta, dÄ kunnen I ock veta att han Àr nÀra och stÄr för dörren.
34 Sannerligen sÀger jag eder: Detta slÀkte skall icke förgÄs, förrÀn allt detta sker.
35 Himmel och jord skola förgÄs, men mina ord skola aldrig förgÄs.
36 Men om den dagen och den stunden vet ingen nÄgot, icke ens Ànglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.
37 Ty sÄsom det skedde pÄ Noas tid, sÄ skall det ske vid MÀnniskosonens tillkommelse.
38 SÄsom mÀnniskorna levde pÄ den tiden, före floden: de Äto och drucko, mÀn togo sig hustrur, och hustrur gÄvos Ät mÀn, Ànda till den dag dÄ Noa gick in i arken;
39 och de visste av intet, förrÀn floden kom och tog dem allasammans bort -- sÄ skall det ske vid MÀnniskosonens tillkommelse.
40 DÄ skola tvÄ mÀn vara tillsammans ute pÄ marken; en skall bliva upptagen, och en skall lÀmnas kvar.
41 TvÄ kvinnor skola mala pÄ samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lÀmnas kvar.
42 Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vÄr Herre kommer.
43 Men det förstÄn I vÀl, att om husbonden visste under vilken nattvÀkt tjuven skulle komma, sÄ vakade han och tillstadde icke att nÄgon bröt sig in i hans hus.
44 Varen dÀrför ock I redo; ty i en stund dÄ I icke vÀnten det skall MÀnniskosonen komma.
45 Finnes nu nÄgon trogen och förstÄndig tjÀnare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rÀtt tid --
46 salig Àr dÄ den tjÀnaren, om hans herre, nÀr han kommer, finner honom göra sÄ.
47 Sannerligen sÀger jag eder: Han skall sÀtta honom över allt vad han Àger.
48 Men om sÄ Àr, att tjÀnaren Àr en ond man, som sÀger i sitt hjÀrta: 'Min herre kommer icke sÄ snart',
49 och han begynner slÄ sina medtjÀnare och Àter och dricker med dem som Àro druckna,
50 dÄ skall den tjÀnarens herre komma pÄ en dag dÄ han icke vÀntar det, och i en stund dÄ han icke tÀnker sig det,
51 och han skall lÄta hugga honom i stycken och lÄta honom fÄ sin del med skrymtare. DÀr skall vara grÄt och tandagnisslan.»