1 »DÄ skall det vara med himmelriket, sÄsom nÀr tio jungfrur togo sina lampor och gingo ut för att möta brudgummen.
2 Men fem av dem voro oförstÄndiga, och fem voro förstÄndiga.
3 De oförstÄndiga togo vÀl sina lampor, men togo ingen olja med sig.
4 De förstÄndiga Äter togo olja i sina kÀrl, tillika med lamporna.
5 DÄ nu brudgummen dröjde, blevo de alla sömniga och somnade.
6 Men vid midnattstiden ljöd ett anskri: 'Se brudgummen kommer! GÄn ut och möten honom.'
7 DĂ„ stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
8 Och de oförstÄndiga sade till de förstÄndiga: 'Given oss av eder olja, ty vÄra lampor slockna.'
9 Men de förstÄndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda rÀcka till för bÄde oss och eder. GÄn hellre bort till dem som sÀlja, och köpen Ät eder.'
10 Men nÀr de gingo bort för att köpa, kom brudgummen, och de som voro redo gingo in med honom till bröllopet, och dörren stÀngdes igen.
11 Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre, lÄt upp för oss.'
12 Men han svarade och sade: 'Sannerligen sÀger jag eder: Jag kÀnner eder icke.'
13 Vaken fördenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.
14 Ty det skall ske, likasom nÀr en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjÀnare och överlÀmnade Ät dem sina Àgodelar;
15 Ät en gav han fem pund, Ät en annan tvÄ och Ät en tredje ett pund, Ät var och en efter hans förmÄga, och for utrikes.
16 Strax gick dÄ den som hade fÄtt de fem punden bort och förvaltade dem sÄ, att han med dem vann andra fem pund.
17 Den som hade fÄtt de tvÄ punden vann pÄ samma sÀtt andra tvÄ.
18 Men den som hade fÄtt ett pund gick bort och grÀvde en grop i jorden och gömde dÀr sin herres penningar.
19 En lÄng tid dÀrefter kom tjÀnarnas herre hem och höll rÀkenskap med dem.
20 DÄ trÀdde den fram, som hade fÄtt de fem punden, och bar fram andra fem pund och sade: 'Herre, du överlÀmnade Ät mig fem pund; se, andra fem pund har jag vunnit.'
21 Hans herre svarade honom: 'RÀtt sÄ, du gode och trogne tjÀnare! NÀr du var satt över det som ringa Àr, var du trogen; jag skall sÀtta dig över mycket. GÄ in i din herres glÀdje.'
22 SÄ trÀdde ock den fram, som hade fÄtt de tvÄ punden, och sade: 'Herre, du överlÀmnade Ät mig tvÄ pund; se, andra tvÄ pund har jag vunnit.'
23 Hans herre svarade honom: 'RÀtt sÄ, du gode och trogne tjÀnare! NÀr du var satt över det som ringa Àr, var du trogen; jag skall sÀtta dig över mycket. GÄ in i din herres glÀdje.'
24 Sedan trÀdde ock den fram, som hade fÄtt ett pund, och sade: 'Herre, jag hade lÀrt kÀnna dig sÄsom en strÀng man, som vill skörda, dÀr du icke har sÄtt, och inbÀrga, dÀr du icke har utstrött;
25 och av fruktan för dig gick jag bort och gömde ditt pund i jorden. Se hÀr har du vad dig tillhör.'
26 DÄ svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late tjÀnare, du visste att jag vill skörda, dÀr jag icke har sÄtt, och inbÀrga, dÀr jag icke har utstrött?
27 DÄ borde du ocksÄ hava satt in mina penningar i en bank, sÄ att jag hade fÄtt igen mitt med rÀnta, nÀr jag kom hem.
28 Tagen dÀrför ifrÄn honom hans pund, och given det Ät den som har de tio punden.
29 Ty var och en som har, Ät honom skall varda givet, sÄ att han fÄr över nog; men den som icke har, frÄn honom skall tagas ocksÄ det han har.
30 Och kasten den oduglige tjÀnaren ut i mörkret hÀrutanför.' DÀr skall vara grÄt och tandagnisslan.
31 Men nÀr MÀnniskosonen kommer i sin hÀrlighet, och alla Ànglar med honom, dÄ skall han sÀtta sig pÄ sin hÀrlighets tron.
32 Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem frÄn varandra, sÄsom en herde skiljer fÄren ifrÄn getterna.
33 Och fÄren skall han stÀlla pÄ sin högra sida, och getterna pÄ den vÀnstra.
34 DÀrefter skall Konungen sÀga till dem som stÄ pÄ hans högra sida: 'Kommen, I min Faders vÀlsignade, och tagen i besittning det rike som Àr tillrett Ät eder frÄn vÀrldens begynnelse.
35 Ty jag var hungrig, och I gÄven mig att Àta; jag var törstig, och I gÄven mig att dricka; jag var husvill, och I gÄven mig hÀrbÀrge,
36 naken, och I klÀdden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fÀngelse, och I kommen till mig.'
37 DÄ skola de rÀttfÀrdiga svara honom och sÀga: 'Herre, nÀr sÄgo vi dig hungrig och gÄvo dig mat, eller törstig och gÄvo dig att dricka?
38 Och nÀr sÄgo vi dig husvill och gÄvo dig hÀrbÀrge, eller naken och klÀdde dig?
39 Och nÀr sÄgo vi dig sjuk eller i fÀngelse och kommo till dig?'
40 DÄ skall Konungen svara och sÀga till dem: 'Sannerligen sÀger jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.'
41 DÀrefter skall han ock sÀga till dem som stÄ pÄ hans vÀnstra sida: 'GÄn bort ifrÄn mig, I förbannade, till den eviga elden, som Àr tillredd Ät djÀvulen och hans Ànglar.
42 Ty jag var hungrig, och I gÄven mig icke att Àta; jag var törstig, och I gÄven mig icke att dricka;
43 jag var husvill, och I gÄven mig icke hÀrbÀrge, naken, och I klÀdden mig icke, sjuk och i fÀngelse, och I besökten mig icke.'
44 DÄ skola ocksÄ de svara och sÀga: 'Herre, nÀr sÄgo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fÀngelse och tjÀnade dig icke?'
45 DÄ skall han svara dem och sÀga: 'Sannerligen sÀger jag eder: Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.'
46 Och dessa skola dÄ dÄ bort till evigt straff, men de rÀttfÀrdiga till evigt liv.» vÀnstra sida: 'GÄn bort ifrÄn mig i förbannelse' osv.