1 »Tagen eder till vara för att öva eder rÀttfÀrdighet inför mÀnniskorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som Àr i himmelen.
2 DÀrför, nÀr du giver en allmosa, sÄ lÄt icke stöta i basun för dig, sÄsom skrymtarna göra i synagogorna och pÄ gatorna, för att de skola bliva prisade av mÀnniskorna. Sannerligen sÀger jag eder: De hava fÄtt ut sin lön.
3 Nej, nÀr du giver en allmosa, lÄt dÄ din vÀnstra hand icke fÄ veta vad den högra gör,
4 sÄ att din allmosa gives i det fördolda. DÄ skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergÀlla dig.
5 Och nÀr I bedjen, skolen I icke vara sÄsom skrymtarna, vilka gÀrna stÄ i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av mÀnniskorna. Sannerligen sÀger jag eder: De hava fÄtt ut sin lön.
6 Nej, nÀr du vill bedja, gÄ dÄ in i din kammare, och stÀng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. DÄ skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergÀlla dig.
7 Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord sÄsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina mÄnga ords skull.
8 SÄ varen dÄ icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrÀn I bedjen honom.
9 I skolen alltsÄ bedja sÄlunda: 'Fader vÄr, som Àr i himmelen! Helgat varde ditt namn;
10 tillkomme ditt rike; ske din vilja, sÄsom i himmelen, sÄ ock pÄ jorden;
11 vÄrt dagliga bröd giv oss i dag;
12 och förlÄt oss vÄra skulder, sÄsom ock vi förlÄta dem oss skyldiga Àro;
13 och inled oss icke i frestelse, utan frÀls oss ifrÄn ondo.'
14 Ty om I förlÄten mÀnniskorna deras försyndelser, sÄ skall ock eder himmelske Fader förlÄta eder;
15 men om I icke förlÄten mÀnniskorna, sÄ skall ej heller eder Fader förlÄta edra försyndelser.
16 Och nÀr I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn sÄsom skrymtarna, vilka vanstÀlla sina ansikten för att bliva sedda av mÀnniskorna med sin fasta. Sannerligen sÀger jag eder: De hava fÄtt ut sin lön.
17 Nej, nÀr du fastar, smörj dÄ ditt huvud och tvÄ ditt ansikte,
18 för att du icke mÄ bliva sedd av mÀnniskorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som Àr i det fördolda. DÄ skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergÀlla dig.
19 Samlen eder icke skatter pÄ jorden, dÀr mott och mal förstöra, och dÀr tjuvar bryta sig in och stjÀla,
20 utan samlen eder skatter i himmelen, dÀr mott och mal icke förstöra, och dÀr inga tjuvar bryta sig in och stjÀla.
21 Ty dÀr din skatt Àr, dÀr kommer ock ditt hjÀrta att vara.
22 Ăgat Ă€r kroppens lykta. Om nu ditt öga Ă€r friskt, sĂ„ fĂ„r hela din kropp ljus.
23 Men om ditt öga Ă€r fördĂ€rvat, dĂ„ bliver hela din kropp höljd i mörker. Ăr det nu sĂ„, att ljuset, som du har i dig, Ă€r mörker, huru djupt bliver dĂ„ icke mörkret!
24 Ingen kan tjÀna tvÄ herrar; ty antingen kommer han dÄ att hata den ene och Àlska den andre, eller kommer han att hÄlla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjÀna bÄde Gud och Mamon.
25 DĂ€rför sĂ€ger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen Ă€ta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen klĂ€da eder med. Ăr icke livet mer Ă€n maten, och kroppen mer Ă€n klĂ€derna?
26 Sen pĂ„ fĂ„glarna under himmelen: de sĂ„ icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likvĂ€l föder eder himmelske Fader dem. Ăren I icke mycket mer Ă€n de?
27 Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lÀgga en enda aln till sin livslÀngd?
28 Och varför bekymren I eder för klÀder? BeskÄden liljorna pÄ marken, huru de vÀxa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
29 och likvÀl sÀger jag eder att icke ens Salomo i all sin hÀrlighet var sÄ klÀdd som en av dem.
30 KlÀder nu Gud sÄ grÀset pÄ marken, vilket i dag stÄr och i morgon kastas i ugnen, skulle han dÄ icke mycket mer klÀda eder, I klentrogne?
31 SÄ gören eder nu icke bekymmer, och sÀgen icke: 'Vad skola vi Àta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi klÀda oss med?'
32 Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.
33 Nej, söken först efter hans rike och hans rÀttfÀrdighet, sÄ skall ocksÄ allt detta andra tillfalla eder.
34 Gören eder alltsÄ icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall sjÀlv bÀra sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plÄga.»