1 Och han steg i en bÄt och for över och kom till sin egen stad.
2 DÄ förde de till honom en lam man, som lÄg pÄ en sÀng. NÀr Jesus sÄg deras tro sade han till den lame: »Var vid gott mod, min son; dina synder förlÄtas dig.»
3 DÄ sade nÄgra av de skriftlÀrde vid sig sjÀlva: »Denne hÀdar.»
4 Men Jesus förstod deras tankar och sade: »Varför tÀnken I i edra hjÀrtan vad ont Àr?
5 Vilket Àr lÀttare, att sÀga: 'Dina synder förlÄtas dig' eller att sÀga: 'StÄ upp och gÄ'?
6 Men för att I skolen veta att MÀnniskosonen har makt hÀr pÄ jorden att förlÄta synder, sÄ stÄ upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din sÀng och gÄ hem.»
7 DĂ„ stod han upp och gick hem.
8 NÀr folket sÄg detta, blevo de hÀpna och prisade Gud, som hade givit sÄdan makt Ät mÀnniskor.
9 NÀr Jesus dÀrifrÄn gick vidare fram, fick han se en man, som hette Matteus, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» DÄ stod han upp och följde honom.
10 NÀr han dÀrefter lÄg till bords i hans hus, kommo mÄnga publikaner och syndare dit och voro bordsgÀster dÀr, jÀmte Jesus och hans lÀrjungar.
11 Men dÄ fariséerna sÄgo detta, sade de till hans lÀrjungar: »Huru kan eder mÀstare Àta med publikaner och syndare?»
12 NÀr han hörde detta, sade han: »Det Àr icke de friska som behöva lÀkare, utan de sjuka.
13 Men gÄn I Ästad och lÀren eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhÀrtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rÀttfÀrdiga, utan för att kalla syndare.»
14 DÀrefter kommo Johannes' lÀrjungar till honom och sade: »Varför fasta icke dina lÀrjungar dÄ vi och fariséerna ofta fasta?»
15 Jesus svarade dem: »Icke kunna vÀl bröllopsgÀsterna sörja, sÄ lÀnge brudgummen Àr hos dem? Men den tid skall komma, dÄ brudgummen tages ifrÄn dem, och dÄ skola de fasta. --
16 Ingen sÀtter en lapp av okrympt tyg pÄ en gammal mantel, ty det isatta stycket skulle riva bort Ànnu mer av manteln, och hÄlet skulle bliva vÀrre.
17 Ej heller slÄr man nytt vin I gamla skinnlÀglar; om nÄgon sÄ gjorde, skulle lÀglarna sprÀngas sönder och vinet spillas ut, jÀmte det att lÀglarna fördÀrvades. Nej, man slÄr nytt vin i nya lÀglar, sÄ bliva bÄda delarna bevarade.»
18 Medan han talade detta till dem, trÀdde en synagogförestÄndare fram och föll ned för honom och sade: »Min dotter har just nu dött, men kom och lÀgg din hand pÄ henne, sÄ bliver hon Äter levande.»
19 DÄ stod Jesus upp och följde honom med sina lÀrjungar.
20 Men en kvinna, som i tolv Är hade lidit av blodgÄng, nÀrmade sig honom bakifrÄn och rörde vid hörntofsen pÄ hans mantel.
21 Ty hon sade vid sig sjÀlv: »Om jag allenast fÄr röra vid hans mantel, sÄ bliver jag hulpen.»
22 DÄ vÀnde Jesus sig om, och nÀr han fick se henne, sade han: »Var vid gott mod, min dotter; din tro har hjÀlpt dig.» Och kvinnan var hulpen frÄn den stunden.
23 NÀr Jesus sedan kom in i förestÄndarens hus och fick se flöjtblÄsarna och folket som höjde klagolÄt,
24 sade han: »GÄn bort hÀrifrÄn; ty flickan Àr icke död, hon sover.» DÄ hÄnlogo de Ät honom.
25 Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog flickan vid handen. DĂ„ stod hon upp.
26 Och ryktet hÀrom gick ut över hela det landet.
27 NÀr Jesus gick dÀrifrÄn, följde honom tvÄ blinda som ropade och sade: »Davids son, förbarma dig över oss.»
28 Och dÄ han kom hem, trÀdde de blinda fram till honom; och Jesus frÄgade dem: »Tron I att jag kan göra detta?» De svarade honom: »Ja, Herre.»
29 DÄ rörde han vid deras ögon och sade: »Ske eder efter eder tro.»
30 Och deras ögon öppnades. Och Jesus tillsade dem strÀngeligen att se till, att ingen finge veta detta.
31 Men de gingo Ästad och utspridde ryktet om honom över hela det landet.
32 NÀr dessa voro pÄ vÀg ut, förde man till honom en dövstum som var besatt.
33 Och nÀr den onde anden hade blivit utdriven, talade den dövstumme. Och folket förundrade sig och sade: »SÄdant har aldrig förut varit sett i Israel.»
34 Men fariséerna sade: »Det Àr med de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.»
35 Och Jesus gick omkring i alla stÀder och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och allt slags skröplighet.
36 Och nÀr han sÄg folkskarorna, ömkade han sig över dem, eftersom de voro sÄ illa medfarna och uppgivna, »lika fÄr som icke hava nÄgon herde.»
37 DÀrför sade han till sina lÀrjungar: »Skörden Àr mycken, men arbetarna Àro fÄ.
38 Bedjen fördenskull skördens Herre att han sÀnder ut arbetare till sin skörd.»