1 Detta Àr en utsaga om Nineve, den bok som innehÄller elkositen Nahums syn.
2 HERREN Àr en nitÀlskande Gud och en hÀmnare, ja, en hÀmnare Àr HERREN, en som kan vredgas. En hÀmnare Àr HERREN mot sina ovÀnner, vrede behÄller han mot sina fiender.
3 HERREN Àr lÄngmodig, men han Àr stor i kraft, och ingalunda lÄter han nÄgon bliva ostraffad. HERREN har sin vÀg i storm och ovÀder och molnen Àro dammet efter hans fötter.
4 Han nÀpser havet och lÄter det uttorka och alla strömmar lÄter han sina bort. DÄ försmÀkta Basan och Karmel, Libanons grönska försmÀktar.
5 Bergen bÀva för honom, och höjderna försmÀlta av Ängest. Jorden röres upp för hans ansikte, jordens krets med alla som bo dÀrpÄ.
6 Vem kan bestÄ för hans ogunst, och vem kan uthÀrda hans vrede glöd? Hans förtörnelse utgjuter sig sÄsom eld, och klipporna rÀmna inför honom.
7 HERREN Àr god, ett vÀrn i nödens tid, och han lÄter sig vÄrda om dem som förtrösta pÄ honom.
8 Men genom en störtflod gör han Ànde pÄ platsen dÀr den staden stÄr, och hans fiender förföljas av mörker.
9 Ja, pÄ edert anslag mot HERREN gör han Ànde, icke tvÄ gÄnger behöver hemsökelsen drabba.
10 Ty om de ock Àro hopslingrade sÄsom törnsnÄr och sÄ fulla av livssaft, som deras dryck Àr av must, skola de likvÀl alla förbrÀnnas sÄsom torrt strÄ.
11 Ty frÄn dig drog ut en man som hade onda anslag mot HERREN, en vilkens rÄdslag voro fördÀrv.
12 SÄ sÀger HERREN: »Huru starka och huru mÄnga de ock mÄ vara, skola de ÀndÄ mejas av och försvinna; och om jag förr har plÄgat dig, sÄ skall jag nu ej göra det mer.
13 Ty nu skall jag bryta sönder de ok han har lagt pÄ dig, och hans band skall jag slita av.»
14 Men om dig bjuder HERREN sÄ »Ingen avkomma av ditt namn skall mer fÄ finnas. Ur dina gudars hus skall jag utrota alla belÀten, bÄde skurna och gjutna. En grav bereder jag Ät dig, ty pÄ skam har du kommit.»
15 Se, över bergen nalkas glÀdjebudbÀrarens fötter hans som förkunnar frid: »Fira dina högtider, Juda, infria dina löften. Ty ej mer skall fördÀrvaren draga fram mot dig; han varder förgjord i grund.»