1 Vid samma tid förelÀste man ur Moses bok för folket, och man fann dÀri skrivet att ingen ammonit eller moabit nÄgonsin skulle fÄ komma in i Guds församling,
2 dÀrför att de icke hade kommit Israels barn till mötes med mat och dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att förbanna dem; fastÀn vÄr Gud förvandlade förbannelsen till vÀlsignelse.
3 Och nÀr de hade hört lagen, avskilde de allt slags frÀmmande folk frÄn Israel.
4 Men en tid förut hade prÀsten Eljasib, som var satt att förestÄ kammaren i vÄr Guds hus, och som var en frÀnde till Tobia,
5 Ät denne inrett en stor kammare, dÀr man förut plÀgade lÀgga in spisoffret, rökelsen och kÀrlen och den tionde av sÀd, vin och olja, som var bestÀmd Ät leviterna, sÄngarna och dörrvaktarna, sÄ ock offergÀrden Ät prÀsterna.
6 Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsÄr hade jag Äterkommit till konungen. Men sedan jag efter nÄgon tid hade utbett mig tillstÄnd av konungen,
7 begav jag mig till Jerusalem. Och nÀr jag dÀr förnam det onda som Eljasib hade gjort till förmÄn för Tobia, dÄ han hade inrett Ät honom en kammare i förgÄrdarna till Guds hus,
8 misshagade detta mig högeligen; och jag lÀt kasta allt Tobias bohag ut ur kammaren.
9 DÀrefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lÀt Äter stÀlla in i dem Guds hus' kÀrl, sÄ ock spisoffret och rökelsen.
10 Och nÀr jag vidare fick veta att man icke hade givit Ät leviterna vad dem tillkom, varför ock leviterna och sÄngarna, i stÀllet för att förrÀtta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt jordagods,
11 dÄ förebrÄdde jag förestÄndarna detta och sade: »Varför har Guds hus blivit sÄ försummat?» Och jag hÀmtade dem tillhopa och lÀt dem instÀlla sig pÄ sina platser.
12 Och hela Juda förde fram till förrÄdshusen sin tionde av sÀd, vin och olja;
13 och jag satte prÀsten Selemja och Sadok, den skriftlÀrde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrÄdshusen och gav dem till bitrÀde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty dessa voro ansedda sÄsom pÄlitliga mÀn, och de skulle nu ombesörja utdelningen Ät sina bröder.
14 TÀnk fördenskull pÄ mig, min Gud, och lÄt icke de fromma gÀrningar bliva utplÄnade, som jag har gjort för min Guds hus och för tjÀnstgöringen dÀr!
15 Vid samma tid sÄg jag i Juda huru man trampade vinpressarna pÄ sabbaten och förde hem sÀd, som man lastade pÄ Äsnor, sÄ ock vin, druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man förde sÄdant till Jerusalem pÄ sabbatsdagen; och jag varnade dem, nÀr de sÄlde dessa livsförnödenheter.
16 Och tyrierna, som vistades dÀr, förde in fisk och alla slags varor och sÄlde dem pÄ sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
17 DÄ förebrÄdde jag Juda Àdlingar detta och sade till dem: »Huru kunnen I handla sÄ illa och dÀrmed ohelga sabbatsdagen?
18 Var det icke dÀrför att edra fÀder gjorde sÄdant som vÄr Gud lÀt all denna olycka komma över oss och över denna stad? Och nu dragen I Ànnu större vrede över Israel genom att sÄ ohelga sabbaten.»
19 Och sÄ snart det begynte bliva mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, tillsade jag att man skulle stÀnga dörrarna; jag tillsade ock att man icke skulle öppna dem förrÀn efter sabbaten. Och jag stÀllde nÄgra av mina tjÀnare pÄ vakt vid portarna, för att intet lastgods skulle kunna föras in pÄ sabbatsdagen.
20 DÄ stannade köpmÀn och försÀljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det bÄde en och tvÄ gÄnger.
21 Men jag varnade dem och sade till dem: »Varför stannen I över natten framför muren? Om I Ànnu en gÄng gören sÄ, skall jag lÄta min hand drabba eder.»
22 Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och hÄlla vakt vid portarna, för att sabbatsdagen mÄtte hÄllas helig. TÀnk ock dÀrför pÄ mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din stora nÄd!
23 PÄ den tiden sÄg jag ocksÄ judiska mÀn som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
24 Och deras barn talade till hÀlften asdoditiska -- ty judiska kunde de icke tala riktigt -- eller ock nÄgot av de andra folkens tungomÄl.
25 DÄ förebrÄdde jag dem detta och uttalade förbannelser över dem, ja, nÄgra av dem slog jag och ryckte jag i skÀgget. Och jag besvor dem vid Gud och sade: »I skolen icke giva edra döttrar Ät deras söner, ej heller skolen I av deras döttrar taga hustrur Ät edra söner eller Ät eder sjÀlva.
26 Var det icke med sÄdant som Salomo, Israels konung, försyndade sig? Det fanns bland de mÄnga folken ingen konung som var hans like, ty han var Àlskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung över hela Israel. LikvÀl kommo de frÀmmande kvinnorna ocksÄ honom att synda.
27 Och nu skulle vi om eder fÄ höra att I haven gjort allt detta stora onda och varit otrogna mot vÄr Gud, i det att I haven tagit till eder frÀmmande kvinnor!»
28 Och en son till Jojada, översteprÀsten Eljasibs son, var mÄg till horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrÄn mig.
29 TÀnk pÄ dem, min Gud, dÀrför att de hava beflÀckat prÀstadömet och prÀstadömets och leviternas förbund!
30 SÄ renade jag folket ifrÄn allt frÀmmande vÀsen; och jag faststÀllde vad prÀsterna och leviterna skulle iakttaga, var och en i sin syssla,
31 och huru vedoffret pÄ bestÀmda tider skulle avlÀmnas, och huru med förstlingsgÄvorna skulle förfaras. TÀnk hÀrpÄ, min Gud, och rÀkna mig det till godo!