1 Mina bröder, mitt hjÀrtas Ästundan och min bön till Gud för dem Àr att de mÄ bliva frÀlsta.
2 Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitÀlska för Gud. Dock göra de detta icke med rÀtt insikt.
3 De förstÄ nÀmligen icke rÀttfÀrdigheten frÄn Gud, utan söka att komma Ästad en sin egen rÀttfÀrdighet och hava icke givit sig under rÀttfÀrdigheten frÄn Gud.
4 Ty lagen har fÄtt sin Ànde i Kristus, till rÀttfÀrdighet för var och en som tror.
5 Moses skriver ju om den rÀttfÀrdighet som kommer av lagen, att den mÀnniska som övar sÄdan rÀttfÀrdighet skall leva genom den.
6 Men den rÀttfÀrdighet som kommer av tro sÀger sÄ: »Du behöver icke frÄga i ditt hjÀrta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nÀmligen för att hÀmta Kristus ned)?'
7 ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nÀmligen för att hÀmta Kristus upp ifrÄn de döda?'»
8 Vad sÀger den dÄ? »Ordet Àr dig nÀra, i din mun och i ditt hjÀrta (nÀmligen ordet om tron, det som vi predika).»
9 Ty om du med din mun bekÀnner Jesus vara Herre och i ditt hjÀrta tror att Gud har uppvÀckt honom frÄn de döda, dÄ bliver du frÀlst.
10 Ty genom hjÀrtats tro bliver man rÀttfÀrdig, och genom munnens bekÀnnelse bliver man frÀlst.
11 Skriften sÀger ju: »Ingen som tror pÄ honom skall komma pÄ skam.»
12 Det Àr ingen Ätskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva Ät alla som Äkalla honom.
13 Ty »var och en som Äkallar Herrens namn, han skall varda frÀlst».
14 Men huru skulle de kunna Äkalla den som de icke hava kommit till tro pÄ? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?
15 Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sÀnda? SÄ Àr och skrivet: »Huru ljuvliga Àro icke fotstegen av de mÀn som frambÀra gott budskap!»
16 Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias sÀger ju: »Herre, vem trodde vad som predikades för oss?»
17 AlltsÄ kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.
18 Jag frÄgar dÄ: Hava de kanhÀnda icke hört predikas? Jo, visserligen; det heter ju: »Deras tal har gÄtt ut över hela jorden, och deras ord till vÀrldens Àndar.»
19 Jag frÄgar dÄ vidare: Har Israel kanhÀnda icke förstÄtt det? Redan Moses sÀger: »Jag skall uppvÀcka eder avund mot ett folk som icke Àr ett folk; mot ett hednafolk utan förstÄnd skall jag reta eder till vrede.»
20 Och Esaias gÄr sÄ lÄngt, att han sÀger: »Jag har lÄtit mig finnas av dem som icke sökte mig, jag har lÄtit mig bliva uppenbar för dem som icke frÄgade efter mig.»
21 Men om Israel sÀger han: »Hela dagen har jag utrÀckt mina hÀnder till ett ohörsamt och genstrÀvigt folk.»