1 SÄ förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhÀrtighet, att frambÀra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud vÀlbehagligt offer -- eder andliga tempeltjÀnst.
2 Och skicken eder icke efter denna tidsÄlders vÀsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, sÄ att I kunnen pröva vad som Àr Guds vilja, vad som Àr gott och vÀlbehagligt och fullkomligt.
3 Ty i kraft av den nÄd som har blivit mig given, tillsÀger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig Àn tillbörligt Àr, utan tÀnka blygsamt, i överensstÀmmelse med det mÄtt av tro som Gud har tilldelat var och en.
4 Ty sÄsom vi i en och samma kropp hava mÄnga lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrÀttning,
5 sÄ utgöra ock vi, fastÀn mÄnga, en enda kropp i Kristus, men var för sig Àro vi lemmar, varandra till tjÀnst.
6 Och vi hava olika gÄvor, alltefter den nÄd som har blivit oss given. Har nÄgon profetians gÄva, sÄ bruke han den efter mÄttet av sin tro;
7 har nÄgon fÄtt en tjÀnst, sÄ akte han pÄ tjÀnsten; Àr nÄgon satt till lÀrare, sÄ akte han pÄ sitt lÀrarkall;
8 Àr nÄgon satt till att förmana, sÄ akte han pÄ sin plikt att förmana. Den som delar ut gÄvor, han göre det med gott hjÀrta; den som Àr satt till förestÄndare, han vare det med nit; den som övar barmhÀrtighet, han göre det med glÀdje.
9 Eder kÀrlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hÄllen fast vid det goda.
10 Ălsken varandra av hjĂ€rtat i broderlig kĂ€rlek; söken övertrĂ€ffa varandra i inbördes hedersbevisning.
11 Varen icke tröga, dÀr det gÀller nit; varen brinnande i anden, tjÀnen Herren.
12 Varen glada i hoppet, tÄliga i bedrövelsen, uthÄlliga i bönen.
13 Tagen del i de heligas behov. Varen angelÀgna om att bevisa gÀstvÀnlighet.
14 VÀlsignen dem som förfölja eder; vÀlsignen, och förbannen icke.
15 GlÀdjens med dem som Àro glada, grÄten med dem som grÄta.
16 Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vÀnt till vad högt Àr, utan hÄllen eder till det som Àr ringa. HÄllen icke eder sjÀlva för kloka.
17 VedergÀllen ingen med ont för ont. VinnlÀggen eder om vad gott Àr inför var man.
18 HÄllen frid med alla mÀnniskor, om möjligt Àr, och sÄ mycket som pÄ eder beror.
19 HÀmnens icke eder sjÀlva, mina Àlskade, utan lÀmnen rum för vredesdomen; ty det Àr skrivet: »Min Àr hÀmnden, jag skall vedergÀlla det, sÀger Herren.»
20 Fastmer, »om din ovÀn Àr hungrig, sÄ giv honom att Àta, om han Àr törstig, sÄ giv honom att dricka; ty om du sÄ gör, samlar du glödande kol pÄ hans huvud.»
21 LÄt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.