1 Om nÄgon Àr svag i tron, sÄ upptagen honom dock vÀnligt, utan att döma över andras betÀnkligheter.
2 Den ene har tro till att Àta vad som helst, under det att den som Àr svag allenast Àter vad som vÀxer pÄ jorden.
3 Den som Àter mÄ icke förakta den som icke Àter. Ej heller mÄ den som icke Àter döma den som Àter; ty Gud har upptagit honom,
4 och vem Àr du som dömer en annans tjÀnare? Om han stÄr eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall vÀl bliva stÄende, ty Herren Àr mÀktig att hÄlla honom stÄende.
5 Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre hÄller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
6 Om nÄgon sÀrskilt aktar pÄ nÄgon dag, sÄ gör han detta för Herren, och om nÄgon Àter, sÄ gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. SÄ ock, om nÄgon avhÄller sig frÄn att Àta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.
7 Ty ingen av oss lever för sig sjÀlv, och ingen dör för sig sjÀlv.
8 Leva vi, sÄ leva vi för Herren; dö vi, sÄ dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltsÄ Herren till.
9 Ty dÀrför har Kristus dött och Äter blivit levande, att han skall vara herre över bÄde döda och levande.
10 Men du, varför dömer du din broder? Och du Äter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gÄng stÄ inför Guds domstol.
11 Ty det Àr skrivet: »SÄ sant jag lever, sÀger Herren, för mig skola alla knÀn böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»
12 AlltsÄ skall var och en av oss inför Gud göra rÀkenskap för sig sjÀlv.
13 LÄtom oss dÀrför icke mer döma varandra. Dömen hellre sÄ, att ingen mÄ för sin broder lÀgga en stötesten eller nÄgot som bliver honom till fall.
14 Jag vet vÀl och Àr i Herren Jesus viss om att intet i sig sjÀlvt Àr orent; allenast om nÄgon hÄller nÄgot för orent, sÄ Àr det för honom orent.
15 Om nu genom din mat bekymmer vÄllas din broder, sÄ vandrar du icke mer i kÀrleken. Bliv icke genom din mat till fördÀrv för den som Kristus har lidit döden för.
16 LÄten alltsÄ icke det goda som I haven fÄtt bliva utsatt för smÀdelse.
17 Ty Guds rike bestÄr icke i mat och dryck, utan i rÀttfÀrdighet och frid och glÀdje i den helige Ande.
18 Den som hÀri tjÀnar Kristus, han Àr vÀlbehaglig för Gud och hÄller provet inför mÀnniskor.
19 Vi vilja alltsÄ fara efter det som lÀnder till frid och till inbördes uppbyggelse.
20 Bryt icke för mats skull ned Guds verk. VÀl Àr allting rent, men om Àtandet för nÄgon Àr en stötesten, sÄ bliver det för den mÀnniskan till ondo;
21 du gör vÀl i att avhÄlla dig frÄn att Àta kött och dricka vin och frÄn annat som för din broder bliver en stötesten.
22 Den tro du har mÄ du hava för dig sjÀlv inför Gud. Salig Àr den som icke mÄste döma sig sjÀlv, nÀr det gÀller nÄgot som han har prövat vara rÀtt.
23 Men om nÄgon hyser betÀnkligheter och likvÀl Àter, dÄ Àr han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det Àr synd.