1 DÀrför Àr du utan ursÀkt, du mÀnniska, vem du Àn Àr, som dömer. Ty dÀrmed att du dömer en annan fördömer du dig sjÀlv, eftersom du, som dömer den andre, sjÀlv handlar pÄ samma sÀtt.
2 Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handla sÄ.
3 Men du menar vÀl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du mÀnniska, som dömer dem som handla sÄ, och dock gör detsamma som de?
4 Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och lÄngmodighets rikedom, utan att förstÄ att denna Guds godhet vill föra dig till bÀttring?
5 Genom din hÄrdhet och ditt hjÀrtas obotfÀrdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig pÄ vredens dag, dÄ nÀr det bliver uppenbart att Gud Àr en rÀttvis domare.
6 Ty »han skall vedergÀlla var och en efter hans gÀrningar».
7 Evigt liv skall han giva Ät dem som med uthÄllighet i att göra det goda söka hÀrlighet och Àra och oförgÀnglighet.
8 Men över dem som Àro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orÀttfÀrdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.
9 Ja, bedrövelse och Ängest skall komma över den mÀnniskas sjÀl, som gör det onda, först och frÀmst över judens, sÄ ock över grekens.
10 Men hÀrlighet och Àra och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och frÀmst juden, sÄ ock greken.
11 Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;
12 alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgÄs, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda.
13 Ty icke lagens hörare Àro rÀttfÀrdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rÀttfÀrdiga.
14 Ty dÄ hedningarna, som icke hava lag, av naturen göra vad lagen innehÄller, sÄ Àro dessa, utan att hava lag, sig sjÀlv en lag,
15 dÄ de ju sÄlunda visa att lagens verk Àro skrivna i deras hjÀrtan. DÀrom utgöra ocksÄ deras egna samveten ett vittnesbörd, sÄ ock, i den inbördes umgÀngelsen, deras tankar, nÀr dessa anklaga eller ock försvara dem.
16 Ja, sÄ skall det befinnas vara pÄ den dag dÄ Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som Àr fördolt hos mÀnniskorna.
17 Du kallar dig jude och förlitar dig pÄ lagen och berömmer dig av Gud.
18 Du kÀnner ock hans vilja, och eftersom du har fÄtt din undervisning ur lagen, kan du döma om vad rÀttast Àr;
19 och du tilltror dig att vara en ledare för blinda, ett ljus för mÀnniskor som vandra i mörker,
20 en uppfostrare för oförstÄndiga, en lÀrare för enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket för kunskapen och sanningen.
21 Du som vill lÀra andra, du lÀr icke dig sjÀlv! Du som predikar att man icke skall stjÀla, du begÄr sjÀlv stöld!
22 Du som sÀger att man icke skall begÄ Àktenskapsbrott, du begÄr sjÀlv sÄdant brott! Du som hÄller avgudarna för styggelser, du gör dig sjÀlv skyldig till tempelrÄn!
23 Du som berömmer dig av lagen, du vanÀrar Gud genom att övertrÀda lagen,
24 ty, sÄsom det Àr skrivet, »för eder skull varder Guds namn smÀdat bland hedningarna».
25 Ty vÀl Àr omskÀrelse till gagn, om du hÄller lagen; men om du Àr en lagövertrÀdare, sÄ Àr du med din omskÀrelse dock oomskuren.
26 Om nu den oomskurne hÄller lagens stadgar, skall han dÄ icke, fastÀn han Àr oomskuren, rÀknas sÄsom omskuren?
27 Jo, och han som i följd av sin hÀrkomst Àr oomskuren, men ÀndÄ fullgör lagen, skall bliva dig till dom, dig som Àger lagens bokstav och omskÀrelsen, men likvÀl Àr en lagövertrÀdare.
28 Ty den Àr icke jude, som Àr det i utvÀrtes mÄtto, ej heller Àr det omskÀrelse, som sker utvÀrtes pÄ köttet.
29 Nej, den Àr jude, som Àr det i invÀrtes mÄtto, och omskÀrelse Àr hjÀrtats omskÀrelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke frÄn mÀnniskor, utan frÄn Gud.