1 SÄ finnes nu ingen fördömelse för dem som Àro i Kristus Jesus.
2 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrÄn syndens och dödens lag.
3 Ty det som lagen icke kunde Ästadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, dÄ han, för att borttaga synden, sÀnde sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet.
4 SÄ skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden.
5 Ty de som Àro köttsliga, de hava sitt sinne vÀnt till vad köttet tillhör; men de som Àro andliga, de hava sitt sinne vÀnt till vad Anden tillhör.
6 Och köttets sinne Àr död, medan Andens sinne Àr liv och frid.
7 Köttets sinne Àr nÀmligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke Àr Guds lag underdÄnigt, ej heller kan vara det.
8 Men de som Àro i ett köttsligt vÀsende kunna icke behaga Gud.
9 I Äter Àren icke i ett köttsligt vÀsende, utan i ett andligt, om eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande, han hör icke honom till.
10 Om nu Kristus Àr i eder, sÄ Àr vÀl kroppen hemfallen Ät döden, för syndens skull, men Anden Àr liv, för rÀttfÀrdighetens skull.
11 Och om dens Ande, som uppvÀckte Jesus frÄn de döda, bor i eder, sÄ skall han som uppvÀckte Kristus Jesus frÄn de döda göra ocksÄ edra dödliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.
12 AlltsÄ, mina bröder, hava vi icke nÄgon förpliktelse mot köttet, sÄ att vi skola leva efter köttet.
13 Ty om i leven efter köttet, sÄ skolen I dö; men om I genom ande döden kroppens gÀrningar, sÄ skolen I leva.
14 Ty alla de som drivas av Guds Ande, de Àro Guds barn.
15 I haven ju icke fÄtt en trÀldomens ande, sÄ att I Äter skullen kÀnna fruktan; I haven fÄtt en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: »Abba! Fader!»
16 Anden sjÀlv vittnar med vÄr ande att vi Àro Guds barn.
17 Men Àro vi barn, sÄ Àro vi ock arvingar, nÀmligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att ocksÄ med honom bliva förhÀrligade.
18 Ty jag hÄller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jÀmförelse med den hÀrlighet som kommer att uppenbaras pÄ oss.
19 Ty skapelsens trÀngtan strÀcker sig efter Guds barns uppenbarelse.
20 Skapelsen har ju blivit lagd under förgÀngligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den dÀrunder; dock sÄ, att en förhoppning skulle finnas,
21 att ocksÄ skapelsen en gÄng skall bliva frigjord ifrÄn sin trÀldom under förgÀngelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns hÀrlighet.
22 Vi veta ju att Ànnu i denna stund hela skapelsen samfÀllt suckar och vÄndas.
23 Och icke den allenast; ocksÄ vi sjÀlva, som hava fÄtt Anden sÄsom förstlingsgÄva, ocksÄ vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vÄr kropps förlossning.
24 Ty i hoppet Àro vi frÀlsta. Men ett hopp som man ser fullbordat Àr icke mer ett hopp; huru kan nÄgon hoppas det som han redan ser?
25 Om vi nu hoppas pÄ det som vi icke se, sÄ bida vi dÀrefter med stÄndaktighet.
26 SÄ kommer ock Anden vÄr svaghet till hjÀlp; ty vad vi rÀtteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden sjÀlv manar gott för oss med outsÀgliga suckar.
27 Och han som rannsakar hjÀrtan, han vet vad Anden menar, ty det Àr efter Guds behag som han manar gott för de heliga.
28 Men vi veta att för dem som Àlska Gud samverkar allt till det bÀsta, för dem som Àro kallade efter hans rÄdslut.
29 Ty dem som förut hava blivit kÀnda av honom, dem har han ock förut bestÀmt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, sÄ att denne skulle bliva den förstfödde bland mÄnga bröder.
30 Och dem som han har förut bestÀmt, dem kallar han ock, och dem som han har kallat, dem rÀttfÀrdiggör han ock, och dem som han har rÀttfÀrdiggjort, dem förhÀrligar han ock.
31 Vad skola vi nu sĂ€ga hĂ€rom? Ăr Gud för oss, vem kan dĂ„ vara emot oss?
32 Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat Àn ocksÄ skÀnka oss allt med honom?
33 Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud Àr den som rÀttfÀrdiggör.
34 Vem Àr den som vill fördöma? Kristus Jesus Àr den som har dött, ja, Àn mer, den som har uppstÄtt; och han sitter pÄ Guds högra sida, han manar ock gott för oss.
35 Vem skulle kunna skilja oss frÄn Kristi kÀrlek? MÄnne bedrövelse eller Ängest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svÀrd?
36 SÄ Àr ju skrivet: »För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade sÄsom slaktfÄr.»
37 Nej, i allt detta vinna vi en hÀrlig seger genom honom som har Àlskat oss.
38 Ty jag Àr viss om att varken död eller liv, varken Ànglar eller andefurstar, varken nÄgot som nu Àr eller nÄgot som skall komma,
39 varken nÄgon makt i höjden eller nÄgon makt i djupet, ej heller nÄgot annat skapat skall kunna skilja oss frÄn Guds kÀrlek i Kristus Jesus, vÄr Herre.