1 Besinna dig och kom till sans, du folk utan blygsel,
2 innan Ànnu rÄdslutet Àr fullgÄnget -- den dagen hastar fram, sÄsom agnar fara! -- och innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder.
3 Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hÄllen hans lag. Söken rÀttfÀrdighet, söken ödmjukhet; kanhÀnda bliven I sÄ beskÀrmade pÄ HERRENS vredes dag.
4 Ty Gasa skall bliva övergivet och Askelon varda en ödemark; mitt pÄ ljusa dagen skall Asdods folk drivas ut, och Ekron skall ryckas upp med roten.
5 Ve eder som bebon landstrÀckan utmed havet, I av keretéernas folk! Ett HERRENS ord skall nÄ dig, Kanaan, du filistéernas land; ja, jag skall fördÀrva dig, sÄ att ingen mer bor i dig.
6 Och landstrÀckan utmed havet skall ligga sÄsom betesmarker, dÀr herdarna hava sina brunnar och fÄren sina fÄllor.
7 Och den skall tillfalla de kvarblivna av Juda hus sÄsom deras lott; dÀr skola de föra sin boskap i bet. I Askelons hus skola de fÄ lÀgra sig, nÀr aftonen kommer. Ty HERREN, deras Gud, skall se till dem och skall Äter upprÀtta dem.
8 Jag har hört Moabs smÀdelser och Ammons barns hÄn, huru de hava smÀdat mitt folk och förhÀvt sig mot dess land.
9 DÀrför, sÄ sant jag lever, sÀger HERREN Sebaot, Israels Gud: det skall gÄ Moab sÄsom Sodom, och Ammons barn sÄsom Gomorra. Ett tillhÄll för nÀsslor och en saltgrop skola de bliva, och en ödemark till evig tid. Kvarlevan av mitt folk skall plundra dem. och Äterstoden av min menighet skall fÄ dem till sin arvedel.
10 SÄ skall det gÄ dem, till lön för deras högmod dÀrför att de hava smÀdat och förhÀvt sig mot HERREN Sebaots folk.
11 FruktansvÀrd skall HERREN bevisa sig mot dem; ty han skall göra alla jordens gudar maktlösa, och alla hedningarnas havslÀnder skola tillbedja honom, vart folk pÄ sin ort --
12 ocksÄ I etiopier, I som av mig bliven slagna med svÀrd.
13 Och han skall utrÀcka sin hand mot norr och fördÀrva Assur, han skall göra Nineve till en ödemark, förtorkat sÄsom en öken.
14 Och dÀrinne skola hjordar lÀgra sig, allahanda vilda djur i skaror; pelikaner och rördrommar skola taga natthÀrbÀrge pÄ pelarhuvudena dÀrinne; fÄglalÄt skall ljuda i fönstren och förödelse bo pÄ trösklarna, nu dÄ cederpanelningen Àr bortriven.
15 SÄ skall det gÄ den glada staden, som satt sÄ trygg, och som sade i sitt hjÀrta: »Jag och ingen annan!» Huru har den icke blivit en ödemark, en lÀgerstad för vilda djur! Alla som gÄ dÀr fram skola vissla Ät den och slÄ ihop hÀnderna. grundtexten anspelningar pÄ dessa orters namn.