1 Ve henne, den genstrÀviga och beflÀckade staden, förtryckets stad!
2 Hon hör icke pÄ nÄgons röst, hon tager ej emot tuktan; pÄ HERREN förtröstar hon icke, till sin Gud vill hon ej komma.
3 Furstarna dÀrinne Àro rytande lejon; hennes domare Àro sÄsom vargar om aftonen, de spara intet till morgondagen.
4 Hennes profeter Àro stortaliga trolösa mÀn; hennes prÀster ohelga vad heligt Àr, de vÄldföra lagen.
5 HERREN Àr rÀttfÀrdig dÀrinne, han gör intet orÀtt. var morgon lÄter han sin rÀtt gÄ fram i ljuset, den utebliver aldrig; men de orÀttfÀrdiga veta icke av nÄgon skam.
6 Jag utrotade folkslag, deras murtorn blevo förstörda, deras gator gjorde jag öde, sÄ att ingen mer gick dÀr fram; deras stÀder blevo förhÀrjade, sÄ att de lÄgo tomma pÄ mÀnniskor, blottade pÄ invÄnare.
7 Jag tillsade henne att allenast frukta mig och taga emot tuktan; dÄ skulle hennes boning undgÄ förstörelse, med allt vad jag hade givit i hennes vÄrd. Men i stÀllet Àvlades de att göra allt vad fördÀrvligt var.
8 DÀrför man I vÀnta pÄ mig, sÀger HERREN, och pÄ den dag jag stÄr upp för att taga byte. Ty mitt domslut Àr: jag skall församla folk och hÀmta tillhopa konungariken, för att utgjuta över dem min ogunst, all min vredes glöd; ty av min nitÀlskans eld skall hela jorden förtÀras.
9 Se, dÄ skall jag giva Ät folken nya, renade lÀppar, sÄ att de allasammans Äkalla HERRENS namn och endrÀktigt tjÀna honom.
10 Ănda ifrĂ„n lĂ€nderna bortom Etiopiens strömmar skola mina tillbedjare, mitt förskingrade folk, frambĂ€ra offer Ă„t mig.
11 PÄ den tiden skall du slippa att lÀngre blygas för alla de övertrÀdelser som du har begÄtt mot mig. Ty dÄ skall jag avskilja frÄn dig dem som nu jubla sÄ segerstolt i dig; och du skall dÄ icke vidare förhÀva dig pÄ mitt heliga berg.
12 Men jag skall lÀmna kvar i dig ett folk, betryckt och armt; och de skola förtrösta pÄ HERRENS namn.
13 Kvarlevan av Israel skall dÄ icke mer göra nÄgot orÀtt, ej heller tala lögn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga. Ja, de skola fÄ beta och ligga i ro, utan att nÄgon förskrÀcker dem.
14 Jubla, du dotter Sion, höj glÀdjerop, du Israel; var glad och fröjda dig av allt hjÀrta, du dotter Jerusalem.
15 HERREN har avvÀnt straffdomarna ifrÄn dig, han har röjt din fiende ur vÀgen. HERREN, som bor i dig, Àr Israels konung; du behöver ej mer frukta nÄgot ont.
16 PÄ den tiden skall det sÀgas till Jerusalem; »Frukta icke, Sion lÄt ej modet falla.
17 HERREN, din Gud, bor i dig en hjÀlte som kan frÀlsa. Han glÀder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kÀrlek, han fröjdas över dig med jubel.»
18 Dem som med bedrövelse mÄste sakna högtiderna, dem skall jag dÄ församla, dem som levde skilda frÄn dig, du som sjÀlv bar smÀlekens börda.
19 Ty se, jag skall pÄ den tiden utföra mitt verk pÄ alla dina förtryckare. jag skall frÀlsa de haltande och hÀmta tillhopa de fördrivna, jag skall lÄta dem bliva ett Àmne till lovsÄng och till berömmelse pÄ hela jorden, dÀr de voro sÄ smÀdade.
20 PÄ den tiden skall jag lÄta eder komma tillbaka ja, pÄ den tiden skall jag hÀmta eder tillhopa. Ty jag vill lÄta eder bliva ett Àmne till berömmelse och till lovsÄng bland alla jordens folk, i det att jag Äter upprÀttar eder, sÄ att I sen det med egna ögon, sÀger HERREN.