1 Varför, HERRE, stÄr du sÄ lÄngt ifrÄn och fördöljer dig i nödens tider?
2 Genom de ogudaktigas övermod mÄste den arme lida. MÄ de fÄngas i de rÀnker som de hava uttÀnkt!
3 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin sjÀls lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.
4 Den ogudaktige sÀger i sitt högmod: »Han frÄgar icke dÀrefter.» »Det finnes ingen Gud», sÄ Àro alla hans tankar.
5 Trygga Àro alltid hans vÀgar, dina domar gÄ högt över hans blickar; alla sina ovÀnner rÀknar han för intet.
6 Han sÀger i sitt hjÀrta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»
7 Hans mun Àr full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördÀrv.
8 Han lÀgger sig i försÄt vid gÄrdarna, i lönndom vill han drÀpa den oskyldige; hans ögon lura pÄ den olycklige.
9 Han ligger i försÄt pÄ lönnligt stÀlle, sÄsom ett lejon i sitt snÄr, han ligger i försÄt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nÀt.
10 Han trycker sig ned, han ligger pÄ lur, och de olyckliga falla i hans klor.
11 Han sÀger i sitt hjÀrta: »Gud förgÀter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»
12 StÄ upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgÀt icke de arma.
13 Varför skall den ogudaktige fÄ förakta Gud och sÀga i sitt hjÀrta att du icke frÄgar dÀrefter?
14 Du har ju sett det, ty du giver akt pÄ olycka och jÀmmer, för att taga det i din hand. à t dig överlÀmnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjÀlpare.
15 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, sÄ att du icke mer finner den.
16 Ja, HERREN Àr konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.
17 De ödmjukas trÀngtan hör du, HERRE; du gör deras hjÀrtan stÄndaktiga; du lÄter ditt öra giva akt
18 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rÀtt, sÄ att mÀnniskor, komna av jord, ej lÀngre vÄlla skrÀck.