1 Lova HERREN, min sjÀl. HERRE, min Gud, du Àr hög och stor, i majestÀt och hÀrlighet Àr du klÀdd.
2 Du höljer dig i ljus sÄsom i en mantel, du spÀnner ut himmelen sÄsom ett tÀlt;
3 du timrar pÄ vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram pÄ vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sÀndebud, eldslÄgor till dina tjÀnare.
5 Du grundade jorden pÄ hennes fÀsten, sÄ att hon icke vacklar till evig tid.
6 Med djupet betÀckte du henne sÄsom med en klÀdnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Men för din nÀpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Berg höjde sig, och dalar sÀnkte sig, pÄ den plats som du hade bestÀmt för dem.
9 En grÀns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, sÄ att de icke Äter skulle betÀcka jorden.
10 Du lÀt kÀllor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin vÀg.
11 De vattna alla markens djur, vildÄsnorna slÀcka i dem sin törst.
12 Vid dem bo himmelens fÄglar, frÄn trÀdens grenar höja de sin röst.
13 Du vattnar bergen frÄn dina salar, jorden mÀttas av den frukt du skapar.
14 Du lÄter grÀs skjuta upp för djuren och örter till mÀnniskans tjÀnst. SÄ framalstrar du bröd ur jorden
15 och vin, som glÀder mÀnniskans hjÀrta; sÄ gör du hennes ansikte glÀnsande av olja, och brödet styrker mÀnniskans hjÀrta.
16 HERRENS trÀd varda ock mÀttade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 fÄglarna bygga dÀr sina nÀsten, hÀgern gör sitt bo i cypresserna.
18 Stenbockarna hava fÄtt de höga bergen, klyftorna Àr klippdassarnas tillflykt.
19 Du gjorde mÄnen till att bestÀmma tiderna; solen vet stunden dÄ den skall gÄ ned.
20 Du sÀnder mörker, och det bliver natt; dÄ komma alla skogens djur i rörelse,
21 de unga lejonen ryta efter rov och begÀra sin föda av Gud.
22 Solen gÄr upp; dÄ draga de sig tillbaka och lÀgga sig ned i sina kulor.
23 MÀnniskan gÄr dÄ ut till sin gÀrning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Huru mÄngfaldiga Àro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden Àr full av vad du har skapat.
25 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig dÀri, djur bÄde stora och smÄ.
26 DÀr gÄ skeppen sin vÀg fram, Leviatan, som du har skapat att leka dÀri.
27 Alla vÀnta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rÀtt tid.
28 Du giver dem, dÄ samla de in; du upplÄter din hand, dÄ varda de mÀttade med goda hÄvor.
29 Du fördöljer ditt ansikte, dÄ förskrÀckas de; du tager bort deras ande, dÄ förgÄs de och vÀnda Äter till sitt stoft igen.
30 Du sÀnder ut din ande, dÄ varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 HERRENS Àra förblive evinnerligen; mÄ HERREN glÀdja sig över sina verk,
32 han som skÄdar pÄ jorden, och hon bÀvar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Jag vill sjunga till HERRENS Àra, sÄ lÀnge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, sÄ lÀnge jag Àr till.
34 Mitt tal behage honom vÀl; mÄ jag sjÀlv fÄ glÀdja mig i HERREN.
35 Men mÄ syndare försvinna ifrÄn jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min sjÀl Halleluja!