1 Tacken HERREN, Äkallen hans namn, gören hans gÀrningar kunniga bland folken.
2 Sjungen till hans Àra, lovsÀgen honom, talen om alla hans under.
3 Berömmen eder av hans heliga namn; glÀdje sig av hjÀrtat de som söka HERREN.
4 FrÄgen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte bestÀndigt.
5 TÀnken pÄ de underbara verk som han har gjort, pÄ hans under och hans muns domar,
6 I Abrahams, hans tjÀnares, sÀd, I Jakobs barn, hans utvalda.
7 Han Àr HERREN, vÄr Gud; över hela jorden gÄ hans domar.
8 Han tÀnker evinnerligen pÄ sitt förbund, intill tusen slÀkten pÄ vad han har stadgat,
9 pÄ det förbund han slöt med Abraham och pÄ sin ed till Isak.
10 Han faststÀllde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
11 han sade: »à t dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»
12 DÄ voro de Ànnu en liten hop, de voro ringa och frÀmlingar dÀrinne.
13 Och de vandrade Ästad ifrÄn folk till folk, ifrÄn ett rike bort till ett annat.
14 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
15 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter nÄgot ont.»
16 Och nÀr han bjöd hungersnöd komma över landet och fördÀrvade allt deras livsuppehÀlle,
17 dÄ sÀnde han Ästad en man framför dem: Josef blev sÄld till trÀl.
18 Man slog hans fötter i bojor, i jÀrn fick han ligga fjÀttrad,
19 till den tid dÄ hans ord uppfylldes, dÄ HERRENS tal bevisade hans oskuld.
20 DÄ sÀnde konungen och lÀt slÀppa honom lös, folkens behÀrskare gav honom fri.
21 Han satte honom till herre över sitt hus, till att rÄda över all hans egendom;
22 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lÀra hans Àldste vishet.
23 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gÀst i Hams land.
24 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mÀktigare Àn dess ovÀnner voro,
25 de vilkas hjÀrtan han vÀnde till att hata hans folk, till att lÀgga onda rÄd mot hans tjÀnare.
26 Han sÀnde Mose, sin tjÀnare, och Aron, som han hade utvalt.
27 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
28 Han sÀnde mörker och lÀt allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod och lÀt sÄ deras fiskar dö.
30 Deras land kom att vimla av paddor, Ànda in i deras konungars kamrar.
31 Han bjöd, och flugsvÀrmar kommo, mygg i hela deras land.
32 Han gav dem hagel för regn, eldslÄgor sÀnde han i deras land.
33 Och han slog deras vintrÀd och fikontrÀd och bröt sönder trÀden i deras land.
34 Han bjöd, och grÀshoppor kommo, och grÀsmaskar i tallös mÀngd.
35 De Äto upp alla örter i deras land, de Äto upp frukten pÄ deras mark.
36 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
37 SÄ förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
38 Egyptierna gladde sig, nÀr de drogo ut; ty förskrÀckelse för Israel hade fallit över dem.
39 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
40 De begÀrde, dÄ lÀt han vaktlar komma, och med bröd frÄn himmelen mÀttade han dem.
41 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen sÄsom en ström.
42 Ty han tÀnkte pÄ sitt heliga ord, pÄ sin tjÀnare Abraham.
43 SÄ förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
44 Han gav Ät dem hedningarnas lÀnder, och folkens förvÀrv fingo de till besittning,
45 för att de skulle hÄlla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!