1 Icke Ät oss, HERRE, icke Ät oss, utan Ät ditt namn giv Àran, för din nÄds, för din sannings skull.
2 Varför skulle hedningarna fÄ sÀga: »Var Àr nu deras Gud?»
3 VÄr Gud Àr ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
4 Men deras avgudar Àro silver och guld, verk av mÀnniskohÀnder.
5 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
6 de hava öron och höra icke, de hava nÀsa och lukta icke.
7 Med sina hÀnder taga de icke, med sina fötter gÄ de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
8 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta pÄ dem.
9 I av Israel, förtrösten pÄ HERREN. Ja, han Àr deras hjÀlp och sköld.
10 I av Arons hus, förtrösten pÄ HERREN. Ja, han Àr deras hjÀlp och sköld.
11 I som frukten HERREN, förtrösten pÄ HERREN. Ja, han Àr deras hjÀlp och sköld.
12 HERREN har tÀnkt pÄ oss, han skall vÀlsigna, han skall vÀlsigna Israels hus, han skall vÀlsigna Arons hus,
13 han skall vÀlsigna dem som frukta HERREN, de smÄ sÄvÀl som de stora.
14 Ja, HERREN föröke eder, seder sjÀlva och edra barn.
15 Varen vÀlsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
16 Himmelen Àr HERRENS himmel, och jorden har han givit Ät mÀnniskors barn.
17 De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
18 Men vi, vi skola lova HERREN frÄn nu och till evig tid. Halleluja!