1 Saliga Àro de vilkas vÀg Àr ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.
2 Saliga Àro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjÀrta söka honom,
3 de som icke göra vad orÀtt Àr, utan vandra pÄ hans vÀgar.
4 Du har givit befallningar, för att de skola hÄllas med all flit.
5 O att mina vÀgar vore rÀtta, sÄ att jag hölle dina stadgar!
6 DÄ skulle jag icke komma pÄ skam, nÀr jag skÄdade pÄ alla dina bud.
7 Jag vill tacka dig av uppriktigt hjÀrta, nÀr jag fÄr lÀra din rÀttfÀrdighets rÀtter.
8 Dina stadgar vill jag hÄlla; övergiv mig icke sÄ helt och hÄllet.
9 Huru skall en yngling bevara sin vÀg obesmittad? NÀr han hÄller sig efter ditt ord.
10 Jag söker dig av allt mitt hjÀrta; lÄt mig icke fara vilse frÄn dina bud.
11 Jag gömmer ditt tal i mitt hjÀrta, för att jag icke skall synda mot dig.
12 Lovad vare du, HERRE! LĂ€r mig dina stadgar.
13 Med mina lÀppar förtÀljer jag alla din muns rÀtter.
14 Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds vÀg sÄsom över alla skatter.
15 Jag vill begrunda dina befallningar och skÄda pÄ dina stigar.
16 Jag har min lust i dina stadgar, jag förgÀter icke ditt ord.
17 Gör vÀl mot din tjÀnare, sÄ att jag fÄr leva, dÄ vill jag hÄlla ditt ord.
18 Ăppna mina ögon, sĂ„ att jag kan skĂ„da undren i din lag.
19 Jag Àr en frÀmling pÄ jorden; fördölj icke dina bud för mig.
20 Min sjÀl Àr sönderkrossad av stÀndig trÀngtan efter dina rÀtter.
21 Du nÀpser de frÀcka, de förbannade, dem som fara vilse frÄn dina bud.
22 Tag bort ifrÄn mig smÀlek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.
23 Ja, furstar sitta och lÀgga rÄd mot mig, men din tjÀnare begrundar dina stadgar;
24 ja, dina vittnesbörd Àro min lust, de Àro mina rÄdgivare.
25 Min sjÀl ligger nedtryckt i stoftet; behÄll mig vid liv efter ditt ord.
26 Jag förtÀljde om mina vÀgar, och du svarade mig; lÀr mig dina stadgar.
27 LÀr mig att förstÄ dina befallningars vÀg, sÄ vill jag begrunda dina under.
28 Min sjÀl grÄter av bedrövelse; upprÀtta mig efter ditt ord.
29 LÄt lögnens vÀg vara fjÀrran ifrÄn mig, och förunna mig din undervisning.
30 Jag har utvalt sanningens vÀg, dina rÀtter har jag stÀllt framför mig.
31 Jag hÄller mig till dina vittnesbörd; HERRE, lÄt mig icke komma pÄ skam.
32 Jag vill löpa dina buds vÀg, ty du tröstar mitt hjÀrta.
33 Visa mig, HERRE, dina stadgars vÀg, sÄ vill jag taga den i akt intill Ànden.
34 Giv mig förstÄnd, sÄ vill jag taga din lag i akt och hÄlla den av allt hjÀrta.
35 Led mig pÄ dina buds stig, ty till den har jag behag.
36 Böj mitt hjÀrta till dina vittnesbörd, och lÄt det icke vika av till orÀtt vinning.
37 VÀnd bort mina ögon, sÄ att de icke se efter fÄfÀnglighet; behÄll mig vid liv pÄ dina vÀgar.
38 Uppfyll pÄ din tjÀnare ditt tal, ty det leder till din fruktan.
39 VÀnd bort ifrÄn mig den smÀlek som jag fruktar; ty dina rÀtter Àro goda.
40 Se, jag lÀngtar efter dina befallningar; behÄll mig vid liv genom din rÀttfÀrdighet.
41 Din nÄd komme över mig, HERRE, din frÀlsning efter ditt tal;
42 SÄ kan jag giva den svar, som smÀdar mig; ty jag förtröstar pÄ ditt ord.
43 Ryck icke sanningens ord sÄ helt och hÄllet bort ifrÄn min mun, ty jag hoppas pÄ dina domar.
44 SÄ vill jag hÄlla din lag bestÀndigt, ja, alltid och evinnerligen.
45 LÄt mig gÄ fram pÄ rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.
46 Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma pÄ skam.
47 Jag vill hava min lust i dina bud, ty de Àro mig kÀra;
48 jag vill lyfta mina hÀnder upp till dina bud, ty de Àro mig kÀra, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 TÀnk pÄ ordet till din tjÀnare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det Àr min tröst i mitt lidande att ditt tal behÄller mig vid liv.
51 De frÀcka bespotta mig övermÄttan; likvÀl viker jag icke ifrÄn din lag.
52 Jag tÀnker pÄ dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.
53 Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, dÀrför att de övergiva din lag.
54 Dina stadgar Àro lovsÄnger för mig i det hus dÀr jag dvÀljes.
55 Jag tÀnker om natten pÄ ditt namn, HERRE, och jag hÄller din lag.
56 Detta har blivit mig beskÀrt: att jag fÄr taga dina befallningar i akt.
57 Min del Àr HERREN; jag har beslutit att hÄlla dina ord.
58 Jag bönfaller inför dig av allt hjÀrta; var mig nÄdig efter ditt tal.
59 Jag betÀnker mina vÀgar och vÀnder mina fötter till dina vittnesbörd.
60 Jag skyndar mig och dröjer icke att hÄlla dina bud.
61 De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgÀter icke din lag.
62 Mitt i natten stÄr jag upp för att tacka dig för din rÀttfÀrdighets rÀtter.
63 Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hÄlla dina befallningar.
64 Jorden Àr full av din nÄd, o HERRE; lÀr mig dina stadgar.
65 Du gör din tjÀnare gott, HERRE, efter ditt ord.
66 LÀr mig gott förstÄnd och kunskap, ty jag tror pÄ dina bud.
67 FörrÀn jag fick lida, for jag vilse, men nu hÄller jag mig vid ditt tal.
68 Du Àr god och gör vad gott Àr; lÀr mig dina stadgar.
69 De frÀcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjÀrta taga dina befallningar i akt.
70 Deras hjÀrtan Àro okÀnsliga sÄsom fett, men jag har min lust i din lag.
71 Det var mig gott att jag vart tuktad, sÄ att jag fick lÀra mig dina stadgar.
72 Din muns lag Àr mig bÀttre Àn tusentals stycken guld och silver.
73 Dina hÀnder hava gjort och berett mig; giv mig förstÄnd, sÄ att jag kan lÀra dina bud.
74 De som frukta dig skola se mig och glÀdjas, ty jag hoppas pÄ ditt ord.
75 HERRE, jag vet att dina domar Àro rÀttfÀrdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.
76 Din nÄd vare min tröst, sÄsom du har lovat din tjÀnare.
77 Din barmhÀrtighet komme över mig, sÄ att jag fÄr leva; ty din lag Àr min lust.
78 PÄ skam komme de frÀcka, ty de hava gjort mig orÀtt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.
79 Till mig mÄ de vÀnda sig, som frukta dig, och de om kÀnna dina vittnesbörd.
80 Mitt hjÀrta vare ostraffligt i dina stadgar, sÄ att jag icke kommer pÄ skam.
81 Min sjÀl trÀngtar efter din frÀlsning, jag hoppas pÄ ditt ord.
82 Mina ögon trÀngta efter ditt tal, och jag sÀger: »NÀr vill du trösta mig?»
83 Ty jag Àr sÄsom en vinlÀgel i rök, men jag förgÀter icke dina stadgar.
84 Huru fÄ Àro icke din tjÀnares dagar! NÀr vill du hÄlla dom över mina förföljare?
85 De frÀcka grÀva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.
86 Alla dina bud Àro sanning; utan sak förföljer man mig; hjÀlp mig.
87 De hava sÄ nÀr fördÀrvat mig pÄ jorden, fastÀn jag icke har övergivit dina befallningar.
88 BehÄll mig vid liv efter din nÄd, sÄ vill jag hÄlla din muns vittnesbörd.
89 Evinnerligen, HERRE, stÄr ditt ord fast i himmelen.
90 FrÄn slÀkte till slÀkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den bestÄr.
91 Till att utföra dina rÀtter bestÄr allt Àn i dag, ty allting mÄste tjÀna dig.
92 Om din lag icke hade varit min lust, sÄ hade jag förgÄtts i mitt elÀnde.
93 Aldrig skall jag förgÀta dina befallningar, ty genom dem har du behÄllit mig vid liv.
94 Jag Àr din, frÀls mig; ty jag begrundar dina befallningar.
95 PÄ mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar pÄ dina vittnesbörd.
96 PÄ all annan fullkomlighet har jag sett en Ànde, men ditt bud Àr omÀtligt i vidd.
97 Huru kÀr har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.
98 Visare Àn mina fiender Àro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.
99 Jag Àr klokare Àn alla mina lÀrare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.
100 Jag Àr förstÄndigare Àn de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.
101 Jag avhÄller mina fötter ifrÄn alla onda vÀgar, för att jag mÄ hÄlla ditt ord.
102 Jag viker icke ifrÄn dina rÀtter, ty du undervisar mig.
103 Huru ljuvt för min tunga Àr icke ditt tal! Det Àr ljuvare Àn honung för min mun.
104 Av dina befallningar fÄr jag förstÄnd; dÀrför hatar jag alla lögnens vÀgar.
105 Ditt ord Àr mina fötters lykta och ett ljus pÄ min stig.
106 Jag har svurit och hÄllit det: att taga din rÀttfÀrdighets rÀtter i akt.
107 Jag Àr storligen plÄgad; HERRE, behÄll mig vid liv efter ditt ord.
108 LÄt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lÀr mig dina rÀtter.
109 Jag bÀr min sjÀl alltid i min hand, men jag förgÀter icke din lag.
110 De ogudaktiga lÀgga ut snaror för mig, men jag far icke vilse frÄn dina befallningar.
111 Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de Àro mitt hjÀrtas fröjd.
112 Jag har böjt mitt hjÀrta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill Ànden.
113 Jag hatar dem som halta pÄ bÄda sidor, men din lag har jag kÀr.
114 Du Àr mitt beskÀrm och min sköld; jag hoppas pÄ ditt ord.
115 Viken bort ifrÄn mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.
116 UppehÄll mig efter ditt tal, sÄ att jag fÄr leva, och lÄt mig icke komma pÄ skam med mitt hopp.
117 Stöd mig, sÄ att jag varder frÀlst, sÄ vill jag alltid se med lust pÄ dina stadgar.
118 Du aktar för intet alla som fara vilse frÄn dina stadgar, ty förgÀves Àr deras svek.
119 Du förkastar sÄsom slagg alla ogudaktiga pÄ jorden; dÀrför har jag dina vittnesbörd kÀra.
120 Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rÀdes för dina domar.
121 Jag övar rÀtt och rÀttfÀrdighet; du skall icke överlÀmna mig Ät mina förtryckare.
122 Tag dig an din tjÀnares sak, och lÄt det gÄ honom vÀl; lÄt icke de frÀcka förtrycka mig.
123 Mina ögon trÀngta efter din frÀlsning och efter din rÀttfÀrdighets tal.
124 Gör med din tjÀnare efter din nÄd, och lÀr mig dina stadgar.
125 Jag Àr din tjÀnare; giv mig förstÄnd, sÄ att jag kan kÀnna dina vittnesbörd.
126 Det Àr tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.
127 DÀrför har jag dina bud kÀra mer Àn guld, jag, mer Àn fint guld.
128 DÀrför hÄller jag alla dina befallningar i allo för rÀtta, men alla lögnens vÀgar hatar jag.
129 Underbara Àro dina vittnesbörd, dÀrför tager min sjÀl dem i akt.
130 NÀr dina ord upplÄtas, giva de ljus och skÀnka förstÄnd Ät de enfaldiga.
131 Jag spÀrrar upp min mun och flÀmtar, ty jag lÀngtar ivrigt efter dina bud.
132 VÀnd dig till mig och var mig nÄdig, sÄsom rÀtt Àr mot dem som hava ditt namn kÀrt.
133 Gör mina steg fasta genom ditt tal, och lÄt ingen orÀtt varda mig övermÀktig.
134 Förlossa mig frÄn mÀnniskors förtryck, sÄ vill jag hÄlla dina befallningar.
135 LÄt ditt ansikte lysa över din tjÀnare, och lÀr mig dina stadgar.
136 VattenbÀckar rinna ned frÄn mina ögon, dÀrför att man icke hÄller din lag.
137 HERRE, du Àr rÀttfÀrdig, och dina domar Àro rÀttvisa.
138 Du har pÄbjudit dina vittnesbörd i rÀttfÀrdighet och i stor trofasthet.
139 Jag förtÀres av nitÀlskan, dÀrför att mina ovÀnner förgÀta dina ord.
140 Ditt tal Àr vÀl luttrat, och din tjÀnare har det kÀrt.
141 Jag Àr ringa och föraktad, men jag förgÀter icke dina befallningar.
142 Din rÀttfÀrdighet Àr en evig rÀttfÀrdighet, och din lag Àr sanning.
143 Nöd och trÄngmÄl hava trÀffat mig, men dina bud Àro min lust.
144 Dina vittnesbörd Àro rÀttfÀrdiga evinnerligen; giv mig förstÄnd, sÄ att jag fÄr leva.
145 Jag ropar av allt hjÀrta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.
146 Jag ropar till dig, frÀls mig, sÄ vill jag hÄlla dina vittnesbörd.
147 Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas pÄ dina ord.
148 Mina ögon hasta före nattens vÀkter till att begrunda ditt tal.
149 Hör min röst efter din nÄd; HERRE, behÄll mig vid liv efter dina rÀtter.
150 NÀra Àro de som jaga efter skÀndlighet, de som Àro lÄngt ifrÄn din lag.
151 NÀra Àr ock du, HERRE, och alla dina bud Àro sanning.
152 LÀngesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.
153 Se till mitt lidande och rÀdda mig, ty jag förgÀter icke din lag.
154 Utför min sak och förlossa mig; behÄll mig vid liv efter ditt tal.
155 FrÀlsning Àr lÄngt borta frÄn de ogudaktiga, ty de frÄga icke efter dina stadgar.
156 HERRE, din barmhÀrtighet Àr stor; behÄll mig vid liv efter dina rÀtter.
157 Mina förföljare och ovÀnner Àro mÄnga, men jag viker icke ifrÄn dina vittnesbörd.
158 NÀr jag ser de trolösa, kÀnner jag leda vid dem, dÀrför att de icke hÄlla sig vid ditt tal.
159 Se dÀrtill att jag har dina befallningar kÀra; HERRE, behÄll mig vid liv efter din nÄd.
160 Summan av ditt ord Àr sanning, och alla din rÀttfÀrdighets rÀtter vara evinnerligen.
161 Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjÀrta fruktar för dina ord.
162 Jag fröjdar mig över ditt tal sÄsom den som vinner stort byte.
163 Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kÀr.
164 Jag lovar dig sju gÄnger om dagen för din rÀttfÀrdighets rÀtter.
165 Stor frid Àga de som hava din lag kÀr, och intet finnes, som bringar dem pÄ fall.
166 Jag vÀntar efter din frÀlsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.
167 Min sjÀl hÄller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kÀra.
168 Jag hÄller dina befallningar och vittnesbörd, ty du kÀnner alla mina vÀgar.
169 HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstÄnd efter ditt ord.
170 Min bön komme inför ditt ansikte; rÀdda mig efter ditt tal.
171 Mina lÀppar mÄ flöda över av lov, ty du lÀr mig dina stadgar.
172 Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud Àro rÀttfÀrdiga.
173 Din hand vare mig till hjÀlp, ty jag har utvalt dina befallningar.
174 Jag lÀngtar efter din frÀlsning, HERRE, och din lag Àr min lust.
175 LÄt min sjÀl leva, sÄ skall hon lova dig; och lÄt dina rÀtter hjÀlpa mig.
176 Om jag far vilse, sÄ uppsök din tjÀnare sÄsom ett förlorat fÄr, ty jag förgÀter icke dina bud.