48 jag vill lyfta mina hÀnder upp till dina bud, ty de Àro mig kÀra, och jag vill begrunda dina stadgar.
49 TÀnk pÄ ordet till din tjÀnare, eftersom du har givit mig hopp.
50 Det Àr min tröst i mitt lidande att ditt tal behÄller mig vid liv.
51 De frÀcka bespotta mig övermÄttan; likvÀl viker jag icke ifrÄn din lag.
52 Jag tÀnker pÄ dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.