2 Det Àr fÄfÀngt att I bittida stÄn upp och sent gÄn till vila, och Àten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han Ät sina vÀnner, medan de sova.
2 Det Àr fÄfÀngt att I bittida stÄn upp och sent gÄn till vila, och Àten eder bröd med vedermöda; detsamma giver han Ät sina vÀnner, medan de sova.