1 En vallfartssÄng. TÀnk, HERRE, David till godo, pÄ allt vad han fick lida,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte Ät den Starke i Jakob;
3 »Jag skall icke gÄ in i den hydda dÀr jag bor, ej heller bestiga mitt vilolÀger,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
5 förrÀn jag har funnit en plats Ät HERREN, en boning Ät den Starke i Jakob.»
6 Ja, vi hörde dÀrom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
7 LÄtom oss gÄ in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
8 StÄ upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
9 Dina prÀster vare klÀdda i rÀttfÀrdighet, och dina fromma juble.
10 För din tjÀnare Davids skull mÄ du icke visa tillbaka din smorde.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sÀtta konungar pÄ din tron.
12 Om dina barn hÄlla mitt förbund och hÄlla mitt vittnesbörd, som jag skall lÀra dem, sÄ skola ock deras barn till evig tid fÄ sitta pÄ din tron.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, dÀr vill han hava sin boning.
14 Detta Àr min vilostad till evig tid; hÀr skall jag bo, ty till detta stÀlle har jag lust.
15 Dess förrÄd skall jag rikligen vÀlsigna, Ät dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
16 Dess prÀster skall jag klÀda i frÀlsning, och dess fromma skola jubla högt.
17 DÀr skall jag lÄta ett horn skjuta upp Ät David; dÀr har jag rett till en lampa Ät min smorde.
18 Hans fiender skall jag klÀda i skam, men pÄ honom skall hans krona glÀnsa.»