1 Vid Babels floder, dÀr sutto vi och grÀto, nÀr vi tÀnkte pÄ Sion.
2 I piltrÀden som dÀr voro hÀngde vi upp vÄra harpor.
3 Ty de som höllo oss fÄngna bÄdo oss dÀr att sjunga, och vÄra plÄgare bÄdo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sÄnger.»
4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sÄng i frÀmmande land?
5 Nej, om jag förgÀter dig, Jerusalem, sÄ förgÀte min högra hand sin tjÀnst.
6 Min tunga lÄde vid min gom, om jag upphör att tÀnka pÄ dig, om jag icke lÄter Jerusalem vara min allra högsta glÀdje.
7 TÀnk, HERRE, pÄ Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det Ànda till grunden.»
8 Dotter Babel, du ödelÀggelsens stad, sÀll Àr den som fÄr vedergÀlla dig allt vad du har gjort oss.
9 SÀll Àr den som fÄr gripa dina spÀda barn och krossa dem mot klippan.