1 För sÄngmÀstaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och kÀnner mig.
2 Evad jag sitter eller uppstÄr, vet du det; du förstÄr mina tankar fjÀrran ifrÄn.
3 Evad jag gÄr eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vÀgar Àr du förtrogen.
4 Ty förrÀn ett ord Àr pÄ min tunga, se, sÄ kÀnner du, HERRE, det till fullo.
5 Du omsluter mig pÄ alla sidor och hÄller mig i din hand.
6 En sÄdan kunskap Àr mig alltför underbar; den Àr mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Vart skall jag gÄ för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
8 Fore jag upp till himmelen, sÄ Àr du dÀr, och bÀddade jag Ät mig i dödsriket, se, sÄ Àr du ock dÀr.
9 Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 sÄ skulle ocksÄ dÀr din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Och om jag sade: »Mörker mÄ betÀcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 sÄ skulle sjÀlva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa sÄsom dagen: ja, mörkret skulle vara sÄsom ljuset.
13 Ty du har skapat mina njurar, du sammanvÀvde mig i min moders liv.
14 Jag tackar dig för att jag Àr danad sÄ övermÄttan underbart; ja, underbara Àro dina verk, min sjÀl vet det vÀl.
15 Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, nÀr jag bereddes i det fördolda, nÀr jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon sÄgo mig, nÀr jag Ànnu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestÀmda, förrÀn nÄgon av dem hade kommit.
17 Huru outgrundliga Àro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor Àr icke deras mÄngfald!
18 Skulle jag rÀkna dem, sÄ vore de flera Àn sanden; nÀr jag uppvaknade, vore jag Ànnu hos dig.
19 Gud, o att du ville drÀpa de ogudaktiga! Ja, mÄtte de blodgiriga vika bort ifrÄn mig,
20 de som tala om dig med rÀnker i sinnet, de som hava bragt dina stÀder i fördÀrv!
21 Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke kÀnna leda vid dem som stÄ dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Utrannsaka mig, Gud, och kÀnn mitt hjÀrta; pröva mig och kÀnn mina tankar,
24 och se till, om jag Àr stadd pÄ en olycksvÀg, och led mig pÄ den eviga vÀgen.