1 En psalm av David. HERRE, jag ropar till dig, skynda till mig; lyssna till min röst, dÄ jag nu ropar till dig.
2 Min bön gÀlle inför dig sÄsom ett rökoffer, mina hÀnders upplyftande sÄsom ett aftonoffer.
3 SÀtt, o HERRE, en vakt för min mun, bevaka mina lÀppars dörr.
4 LÄt icke mitt hjÀrta vika av till nÄgot ont, till att öva ogudaktighetens gÀrningar tillsammans med mÀn som göra vad orÀtt Àr; av deras lÀckerheter vill jag icke Àta.
5 MÄ den rÀttfÀrdige slÄ mig i kÀrlek och straffa mig; det Àr sÄsom olja pÄ huvudet, och mitt huvud skall icke försmÄ det. Ty Ànnu en tid, sÄ skall min bön uppfyllas, genom att det gÄr dem illa;
6 deras ledare skola störtas ned utför klippan, och man skall dÄ höra att mina ord Àro ljuvliga.
7 SÄsom nÀr man har plöjt och ristat upp jorden, sÄ ligga vÄra ben kringströdda vid dödsrikets rand.
8 Ja, till dig, HERRE, Herre, se mina ögon; till dig tager jag min tillflykt, förkasta icke min sjÀl.
9 Bevara mig för de snaror som de lÀgga ut pÄ min vÀg och för ogÀrningsmÀnnens giller.
10 De ogudaktiga falle i sina egna garn, medan jag gÄr oskadd förbi.