1 En sÄng av David; en bön, nÀr han var i grottan.
2 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, jag höjer min röst och beder till HERREN.
3 Jag utgjuter inför honom mitt bekymmer, min nöd kungör jag för honom.
4 NÀr min ande försmÀktar i mig, Àr du den som kÀnner min stig. PÄ den vÀg dÀr jag skall gÄ hava de lagt ut snaror för mig.
5 SkÄda pÄ min högra sida och se: dÀr finnes ingen som kÀnnes vid mig. Ingen tillflykt ÄterstÄr för mig, ingen finnes, som frÄgar efter min sjÀl.
6 Jag ropar till dig, o HERRE, jag sÀger: »Du Àr min tillflykt, min del i de levandes land.»
7 Akta pÄ mitt rop, ty jag Àr i stort elÀnde; rÀdda mig frÄn mina förföljare, ty de Àro mig övermÀktiga.
8 För min sjÀl ut ur fÀngelset, sÄ att jag fÄr prisa ditt namn. Omkring mig skola de rÀttfÀrdiga församlas, nÀr du gör vÀl mot mig.