1 Av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som lÀrde mina armar att kriga, mina hÀnder att strida;
2 min nÄds Gud och min borg, mitt vÀrn och min rÀddare, min sköld och min tillflykt, han som lÀgger mitt folk under mig.
3 HERRE, vad Àr en mÀnniska, att du vill veta av henne, en mÀnniskoson, att du tÀnker pÄ honom?
4 En mÀnniska Àr lik en flÀkt, hennes dagar sÄsom en försvinnande skugga.
5 HERRE, sÀnk din himmel och far ned, rör vid bergen, sÄ att de ryka.
6 LÄt ljungeldar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förvirra dem.
7 RÀck ut dina hÀnder frÄn höjden, frÀls mig och rÀdda mig ur de stora vattnen, ur frÀmlingarnas hand,
8 vilkas mun talar lögn och vilkas högra hand Àr en falskhetens hand.
9 Gud, en ny sÄng vill jag sjunga till din Àra, till tiostrÀngad psaltare vill jag lovsjunga dig,
10 dig som giver seger Ät konungarna, dig som frÀlste din tjÀnare David frÄn det onda svÀrdet.
11 FrÀls mig och rÀdda mig ur frÀmlingarnas hand, vilkas mun talar lögn, och vilkas högra hand Àr en falskhetens hand.
12 NÀr vÄra söner stÄ i sin ungdom sÄsom högvÀxta plantor, vÄra döttrar lika hörnstoder, huggna sÄsom för palatser;
13 nÀr vÄra visthus Àro fulla och skÀnka förrÄd pÄ förrÄd; nÀr vÄra fÄr öka sig tusenfalt, ja, tiotusenfalt pÄ vÄra utmarker;
14 nÀr vÄra oxar gÄ rikt lastade; nÀr ingen rÀmna har brutits i muren och ingen nödgas draga ut sÄsom fÄnge, nÀr intet klagorop höres pÄ vÄra gator --
15 saligt Àr det folk som det sÄ gÄr; ja, saligt Àr det folk vars Gud HERREN Àr.