1 En bön av David. Hör, o HERRE, en rÀttfÀrdig sak, akta pÄ mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrÄn falska lÀppar.
2 Av dig mÄ jag fÄ min rÀtt; dina ögon mÄ skÄda vad rÀttvist Àr.
3 Du prövar mitt hjÀrta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke gÄr ut ur min mun.
4 Efter dina lÀppars ord, och vad mÀnniskor Àn mÄ göra, tager jag mig till vara för vÄldsverkares stigar.
5 Mina steg hÄlla sig stadigt pÄ dina vÀgar, mina fötter vackla icke.
6 SÄ Äkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.
7 Bevisa din underbara nÄd, du som frÀlsar undan motstÄndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.
8 Bevara mig sÄsom en ögonsten, beskÀrma mig under dina vingars skugga
9 för de ogudaktiga, som vilja fördÀrva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.
10 Sitt hjÀrta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.
11 Nu Àro de omkring mig, var vi gÄ, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.
12 Ja, denne Àr lik ett lejon som lÀngtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försÄt.
13 StÄ upp, HERRE; trÀd emot honom, slÄ honom ned, rÀdda med ditt svÀrd min sjÀl frÄn den ogudaktige,
14 ja, med din hand, frÄn mÀnniskorna, HERRE, frÄn denna vÀrldens mÀnniskor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina hÄvor, som hava söner i mÀngd och lÀmna sitt överflöd Ät sina barn.
15 Men jag skall skÄda ditt ansikte i rÀttfÀrdighet; nÀr jag uppvaknar, vill jag mÀtta mig av din Äsyn.