1 Varför larma hedningarna och tÀnka folken fÄfÀnglighet?
2 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rÄdslÄ med varandra, mot HERREN och hans smorde:
3 »LÄt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrÄn oss.»
4 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.
5 DÄ talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskrÀcker han dem:
6 »Jag sjÀlv har insatt min konung pÄ Sion, mitt heliga berg.»
7 Jag vill förtÀlja om vad beslutet Àr; HERREN sade till mig: »Du Àr min son, jag har i dag fött dig.
8 BegÀr av mig, sÄ skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens Àndar till egendom.
9 Du skall sönderslÄ dem med jÀrnspira, sÄsom lerkÀrl skall du krossa dem.»
10 SÄ kommen nu till förstÄnd, I konungar; lÄten varna eder, I domare pÄ jorden.
11 TjÀnen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bÀvan.
12 Hyllen sonen, sÄ att han icke vredgas och I förgÄns pÄ eder vÀg; ty snart kunde hans vrede upptÀndas. Saliga Àro alla de som taga sin tillflykt till honom.