1 För sÄngmÀstaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frÀlsning Àr fjÀrran.
3 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, sÄ ock om natten, men jag fÄr ingen ro.
4 Och dock Àr du den Helige, den som tronar pÄ Israels lovsÄnger.
5 PÄ dig förtröstade vÄra fÀder; de förtröstade, och du rÀddade dem.
6 Till dig ropade de och blevo hulpna; pÄ dig förtröstade de och kommo icke pÄ skam.
7 Men jag Àr en mask, och icke en mÀnniska, till smÀlek bland mÀn, föraktad av folket.
8 Alla som se mig bespotta mig; de spÀrra upp munnen, de skaka huvudet:
9 »Befall dig Ät HERREN! Han befrie honom, han rÀdde honom, ty han har ju behag till honom.»
10 Ja, det var du som hÀmtade mig ut ur moderlivet och lÀt mig vila trygg vid min moders bröst.
11 PÄ dig Àr jag kastad allt ifrÄn modersskötet; du Àr min Gud allt ifrÄn min moders liv.
12 Var icke lÄngt ifrÄn mig, ty nöd Àr nÀra, och det finnes ingen hjÀlpare.
13 Tjurar i mÀngd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
14 SÄsom glupande och rytande lejon spÀrrar man upp gapet mot mig.
15 Jag Àr lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts Ät; mitt hjÀrta Àr sÄsom vax, det smÀlter i mitt liv.
16 Min kraft Àr förtorkad och lik en lerskÀrva, min tunga lÄder vid min gom, och du lÀgger mig i dödens stoft.
17 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringrÀnt mig, mina hÀnder och fötter hava de genomborrat.
18 Jag kan rÀkna alla mina ben; de skÄda dÀrpÄ, de se med lust pÄ mig.
19 De dela mina klÀder mellan sig och kasta lott om min klÀdnad.
20 Men du, HERRE, var icke fjÀrran; du min starkhet, skynda till min hjÀlp.
21 RÀdda min sjÀl frÄn svÀrdet, mitt liv ur hundarnas vÄld.
22 FrÀls mig frÄn lejonets gap. Ja, du bönhör mig och rÀddar mig undan vildoxarnas horn.
23 DÄ skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
24 I som frukten HERREN, loven honom; Àren honom, alla Jakobs barn, och bÀven för honom, alla Israels barn.
25 Ty han föraktade icke den betrycktes elÀnde och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och nÀr han ropade, lyssnade han till honom.
26 Genom dig skall min lovsÄng ljuda i den stora församlingen; mina löften fÄr jag infria inför dem som frukta honom.
27 De ödmjuka skola Àta och bliva mÀtta, de som söka HERREN skola fÄ lova honom; ja, edra hjÀrtan skola leva evinnerligen.
28 Alla jordens Àndar skola betÀnka det och omvÀnda sig till HERREN. Hedningarnas alla slÀkter skola tillbedja inför dig.
29 Ty riket Àr HERRENS, och han rÄder över hedningarna.
30 Ja, alla mÀktiga pÄ jorden skola Àta och tillbedja; inför honom skola knÀböja alla de som mÄste fara ned i graven, de som icke kunna behÄlla sin sjÀlv vid liv.
31 Kommande Àttled skola tjÀna honom; man skall förtÀlja om Herren för ett annat slÀkte.
32 Man skall trÀda upp och förkunna hans rÀttfÀrdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.