1 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min sjÀl.
2 Min Gud, pÄ dig förtröstar jag; lÄt mig icke komma pÄ skam, lÄt icke mina fiender fröjda sig över mig.
3 Nej, ingen kommer pÄ skam, som förbidar dig; pÄ skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
4 HERRE, kungör mig dina vÀgar, lÀr mig dina stigar.
5 Led mig i din sanning, och lÀr mig, ty du Àr min frÀlsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
6 TÀnk, HERRE, pÄ din barmhÀrtighet och din nÄd, ty de Àro av evighet.
7 TÀnk icke pÄ min ungdoms synder och pÄ mina övertrÀdelser, utan tÀnk pÄ mig efter din nÄd, för din godhets skull, HERRE.
8 HERREN Àr god och rÀttfÀrdig, dÀrför undervisar han syndare om vÀgen.
9 Han leder de ödmjuka rÀtt, han lÀr de ödmjuka sin vÀg.
10 Alla HERRENS vÀgar Àro nÄd och trofasthet för dem som hÄlla hans förbund och vittnesbörd.
11 För ditt namns skull, HERRE, förlÄt min missgÀrning, ty den Àr stor.
12 Finnes det en man som fruktar HERREN, dÄ undervisar han honom om den vÀg han bör vÀlja.
13 Han sjÀlv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
14 HERREN har sin umgÀngelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
15 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nÀtet.
16 VÀnd dig till mig och var mig nÄdig; ty jag Àr ensam och betryckt.
17 Mitt hjÀrtas Ängest Àr stor; för mig ut ur mitt trÄngmÄl.
18 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlÄt mig alla mina synder.
19 Se dÀrtill att mina fiender Àro sÄ mÄnga och hata mig med orÀtt.
20 Bevara min sjÀl och rÀdda mig; lÄt mig icke komma pÄ skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
21 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
22 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.