1 Av David. HERREN Àr mitt ljus och min frÀlsning; för vem skulle jag frukta? HERREN Àr mitt livs vÀrn; för vem skulle jag rÀdas?
2 NÀr de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, dÄ stappla de sjÀlva och falla, mina motstÄndare och fiender.
3 Om ock en hÀr lÀgrar sig mot mig, sÄ fruktar ÀndÄ icke mitt hjÀrta; om krig uppstÄr mot mig, sÄ Àr jag dock trygg.
4 Ett har jag begÀrt av HERREN, dÀrefter traktar jag: att jag mÄ fÄ bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skÄda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
5 Ty han döljer mig i sin hydda pÄ olyckans dag, han beskÀrmar mig i sitt tjÀll, han för mig upp pÄ en klippa.
6 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS Àra och lovsÀga honom.
7 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nÄdig och svara mig.
8 Mitt hjÀrta förehÄller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;
9 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjÀnare i vrede, du som har varit min hjÀlp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frÀlsnings Gud.
10 Nej, om Àn min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.
11 Visa mig, HERRE, din vÀg, och led mig pÄ en jÀmn stig, för mina förföljares skull.
12 ĂverlĂ€mna mig icke Ă„t mina ovĂ€nners vilja; ty mot mig uppstĂ„ falska vittnen och mĂ€n som andas vĂ„ld.
13 Ja, jag tror förvisso att jag skall fÄ se HERRENS goda i de levandes land.
14 Förbida HERREN, var frimodig och oförfÀrad i ditt hjÀrta; ja, förbida HERREN.